Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lozère ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Luceres—Luck
784
Alartino, uppförd på 1000-t. efter
mönster av domen i Pisa, på
1300-t. delvis ombyggd i gotisk
stil. Fasaden smyckas av den
helige Martins ryttarstaty, den
tos-kanska skulpturens främsta verk
under romansk tid. Av den rika
inredningen märkas en
altarmål-ning av Fra Bartolommeo (se ill.
till Bartolommeo) och
gravmonumentet över Ilaria del
Ca-retto av Jacopo della Quercia (se
ill. till d. o.). Rester av en
romersk amfiteater. Handel med
silke och olja. — Staden, som 177
f. Kr. blev romersk, var under
medeltiden betydande och blev fri
stad 1369. 1797 erövrades den
av fransmännen. 1805 ombildades
L. till ett hertigdöme, som 1847
tillföll Toscana (jfr 11 a 1 i e n sp.
1602 f.).
Lu’ceres, se T r i b u s.
Luce’rn, se AI e d i c a g o.
Luci’a, enl. legenden en kristen
jungfru i Syrakusa, som led
martyrdöden under Diocletianus 304.
Hennes dag, 13 dec., är särskilt
hos slaver och nordgermaner
förknippad med diverse ålderdomliga
bruk, vilka erinra om de med julen
förbundna. Urspr.
sammanfallande med vintersolståndet, övertog
Luciadagen åtskilliga hedniska
idéer och bruk från denna
tidpunkt. Hit hör, att L. föreställes
ss. härskarinna över den under
årets längsta natt uppträdande
andeskaran, att man håller stora
gästabud med skämt och gamman
o. s. v. Bruket att låta en
Lu’ssibrud (en vitklädd flicka med
brinnande ljus i en krans kring
håret) på Luciadagens morgon
kringbjuda välfägnad omsluter
väl både nordiska och kristna
element (ljusen, som passa till
årstiden, finna också en anknytning
i helgonets namn: L. av lat.
lyx, Ijqs, och opi henpp skgll väl
även den vitklädda bruden
erinra) , medan L u s s i - 1. st
järn-gossarna äro en från
trettondedagen övertagen detalj. I Sverige
ha åtskilliga av de gamla
sedvänjorna ända in i våra dagar
bevarats, spec. i de v. och s.v.
landskapen (Värmland och
angränsande trakter söderut).
Lucia’ni [lotji-], Sebastiano,
se del P i om b o.
Luci’d (av lat. lu’cidus, ljus),
klar, genomskinlig,
lättförståelig ; upplyst. — L u’ c i d a
inte r v a’ 11 a, lat., ljusa
mellanstunder.
Lu’cidcr, se Johansson 1.
Lucien [lysiä’rj], se
Bona-parte sp. 276.
Lu’cifer (av lat. lux, ljus, och
fe’rre, bringa), ”ljusbringaren”.
1. Den lat. motsvarigheten till
det grek. Fosforos (se d. o.). — 2.
I västerländsk teologi (första
gången hos Tertullianus) ett
namn för djävulen, uppkommet
genom kombination av Jes. 14: 12
(där konungen av’Babel jämföres
med den fallna morgonstjärnan)
och utsagan om Satan i Luk.
10: 18. — 3. Biskop i Calaris
(nuv. Cagliari; se d. o.), d. 371,
ivrig förfäktare av den nicenska
ortodoxin, mera oförsonlig än
Atanasios själv. Hans anhängare,
av motståndarna benämnda
luci-f e r i a’ n e r, bildade till en tid
egna församlingar.
Lucilius, C a j u s, f. 180, d.
102 f. Kr., romersk skald. L.
anses som skaparen av den romerska
satiren; i sina åskådliga och
tem-peramentsfulla dikter riktar han
skarpa angrepp på sin samtids
förhållanden, framför allt dess
politiska och litterära företeelser.
Luck [oo’tsk], i äldre tid
huvudstad i Volhynien, nu i dep.
Wolyn, Polen, vid floden Styr.
Sätp för romersk-katplsk biskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
