Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludlow ... - Ludvig, storhertigar av Baden - Ludvig, konungar av Bayern - 1. Ludvig I - 2. Ludvig II - 3. Ludvig III - Ludvig, konungar av Frankrike - 1. Ludvig I den fromme - 2. Ludvig VIII - 3. Ludvig IX den helige - 4. Ludvig X - 5. Ludvig XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Ludlow—Ludvig
790
tor). Efter kristendomens seger
kommo, L. småningom ur bruk.
Ludlow [lo’ddlåo], John
Mal-colm, f. 1821, d. 1911, engelsk
socialpolitiker, sökte’ förverkliga
Fouriers idéer i England och knöts
sedan alltmer till den kristliga
socialismen. Han var bl. a.
stats-kontrollör av Friendly societies.
Ludolfi’ngerna, se
Sachsiska ätten.
Ludolf [lo’-], H i o b, f. 1624, d.
1704, tysk orientalist,
grundläg-gare av det etiopiska studiet i
Europa.
Ludolph van Ceulen [lo’dålf
fann söTen], f. 1540, d. 1610,
tyskholländsk matematiker,
beräknade n (se P i) med 35 decimaler,
varför detta stundom kallas L u
-dolphs tal.
Ludovi’co Moro [må’-], se
S f o r z a.
Ludvig (ty. Ludwig),
storhertigar av Baden (L. I, f. 1763, d.
1830, L. II, f. 1824, d. 1858), se
Baden sp. 975.
Ludvig (ty. Ludwig), konungar
av Bayern. 1. L. I, f. 1786, d. 1868,
konung 1825, var
bildnings-älskande och lät i München
uppföra storartade museibyggnader
samt ett universitet. L. var i
början liberal, efter julirevolutionen
reaktionär. Sedan han förstört
sitt anseende genom förhållandet
till Lola Montez, abdikerade hän
1848. — 2. L. II, f. 1845, d. 1886,
konung 1864. Han hade ärvt
farfaderns, L. I:s, rika
konstintressen (bl. a. beskyddade han
Wag-ner) men blev impopulär på grund
av sitt envåldsstyre, sitt slöseri
och sina excentriska böjelser.
1886 förklarad omyndig, tog han
s. å. sitt liv. — 3. L. III, f. 1845,
d. 1921, konung 1913—18. Se
Bayern sp. 1178 f.
Ludvig (fr. Louis), konungar
av Frankrike, bland vilka
mär
kas: 1. L. I den fromme, se
Ludvig, romersk kejsare. — 2.
L. VIII, f. 1187, d. 1226,
inkallades 1215 av de upproriska
engelska stormännen ss.
mot-konung till Johan utan land men
fick snart träda tillbaka för
Henrik III. Fransk konung 1223,
förde han med framgång krig mot
engelsmännen och mot
albigen-serna. — 3. L. IX d e n helige,
f. 1215, d. 1270, den föreg:s son,
konung 1226, myndig 1236, en av
medeltidens ädlaste och
dugligaste regenter. Genom en särskild
lagstiftning (les établissements
de Saint Louis) ingrep han mot
de inre fejderna och befäste sin
ställning ss. landets högste
domare. Ehuru L. inom sitt rike
energiskt motsatte sig kyrkans
överdrivna maktanspråk, var han
en hängiven troskämpe. Han
företog 1249—54 ett korståg till
Egypten, där han en tid
valfången, och 1270 ett till Tunis, där
han avled. L. kanoniserades 1297.
— 4. L. X, f. 1289, d. 1316, blev
1305 konung av Navarra och
efterträdde 1314 fadern, Filip den
sköne, i Frankrike. Hans regering
utmärktes av en feodal reaktion
mot faderns styrelse. — 5. L. XI,
f. 1423, d. 1483, deltog 1440 ss.
tronföljare i ett stor mannauppror
mot fadern, Karl VII, och vistades
sedan länge ss. landsflyktig hos
hertig Filip av Burgund. Konung
1461, förde L. emellertid en
motsatt politik. Han inskränkte
starkt adelns rättigheter och
omgav sig med lågbördiga rådgivare.
De missnöjda vasallerna, som
understöddes av hertig Karl den
djärve av Burgund, bildade då ett
förbund (la ligue du bien public),
vilket genom uppror tvang L. till
vittgående eftergifter (1465). Men
L. hämnades snart med
enastående förslagenhet och grymhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
