Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig, konungar av Frankrike - 5. Ludvig XI - 6. Ludvig XII - 7. Ludvig XIII - 8. Ludvig XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Ludvig
792
Ludvig XIV. Medaljongrelief av Pierre
Puget.
krossade det farliga burgundiska
riket samt avrättade flera
storvasaller ocli indrog deras län. —
6. L. XII, f. 1462, d. 1515, blev
konung 1498 efter sin kusin Karl
VIII. Han förde en mild och
klok inre styrelse, men hans
krigiska utrikespolitik medförde
inga bestående framgångar. — 7.
L. XIII, f. 1601, d. 1643, son till
Henrik IV. Konung 1610, stod L.
under moderns, Marias av Medici,
förmynderskap, tills han 1617 lät
mörda hennes allsmäktige
gunstling Concini för att själv överta
styrelsen, stödd av sin gunstling
Luynes. Efter dennes död
återerövrade modern snart sitt
inflytande, och 1624 övergick styrelsen
till hennes förtrogne Richelieu,
med vilken L. lojalt
samarbetade. — 8. L. XIV, f. 1638,
d. 1715, den föreg :s son, konung
1643. Under hans minderårighet
var modern, Anna ”av Österrike”,
regent, men riksstyrelsen fördes
helt av hennes gunstling Mazarin,
som även efter konungens
myndighetsförklaring 1651 bibehöll
makten till sin död 1661. Han
överlämnade till L. en mäktig och
välord-ngd stat. L7 som hade en
absolu
tistisk åskådning och enastående
arbetsförmåga, blev nu själv den
allsmäktige ledaren men omgav
sig med dugliga ministrar, ss.
Col-bert och Louvois, vilka
genomförde omfattande inre reformer.
Utrikespolitiken var hans eget
huvudintresse. Han fullföljde med
kraft Richelieus och Mazarins
expansionspolitik, i det han strävade
att skapa en fransk hegemoni i
Europa, att framflytta
riksgrän-sen till Rhen och att göra det
försvagade spanska riket till en
bourbonsk vasallstat. För dessa
mål förde han en hänsynslös
krigspolitik, vilken gjorde ”L. XIV:s
tidsålder” (även le grand siècle)
till en världshistorisk epok. Som
krigsanledning begagnade han
framför allt sina spanska
arvsanspråk, grundade på hans
giftermål (1659) med Maria Teresia av
Spanien. 1667—68 försökte han
erövra det spanska Flandern och
1672—78 Nederländerna, vars
handelsvälde och franskfientlighet
hindrade L:s planer. Han
lyckades visserl. genom rika
subsidier tidvis anknyta England och
Sverige till sin expansionspolitik,
men ett flertal andra stater sökte
genom allianser motarbeta hans
planer. L. sökte på 1680-t.
genom isolerade aktioner (jfr R é
-unionsdomstolar) bemäk-tiga sig de delar av v.
Rhen-stranden, som tillhörde det
försvagade Tyska riket. Dessa
strävanden, som gynnades av stor
framgång, resulterade dock i
Pfal-ziska kriget (se d. o.). En
olycksbådande politisk motgång led L.
1688, då Englands franskvänliga
dynasti fick vika för L:s främste
motståndare (se England sp.
1080). 1701 utbröt det långvariga
Spanska tronföljdskriget (se d.
o.), som dock tack vare L: s
okuvliga energi samt gynnsamma
utri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
