Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lung-magnerven ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Lung-magnerven—Lungor
878
Lung-magnerven, se H j ä r n
-nerver sp. 816.
Lungmasksjuka, se
Strongy-1 i d a e.
Lung-men, L o n g - M é n,
bergdefilé strax s. om Honan-fu
i n. Kina, i vars lodräta
kalk-stensväggar finnas talrika
grott-tempel och klippskulpturer av
buddhistiska gudomligheter. Den
största buddhafiguren är 60 fot
hög; de äldsta skulpturerna äro
från början av 500-t., och de
uppvisa alla ett starkt
grekisk-indiskt inflytande. Se ill. till
Bildhuggar konst sp. 1502.
Lungmossa, Marcha/ntia
poly-nw’rpha, levermossa med intill
15 cm. lång, grön bål. Anteridier
och arkegonier sitta på skilda
han- och honindivid, i
långskafta-de samlingar under stjärnformigt
flikiga tak. Allmän på naken jord
m. m. över hela världen.
Lungor (lat. pulmo’nes, sing.
pu’lmo), organ för yttre
andningen (jfr d. o.), vilka genom
de mer 1. mindre komplicerat
byggda luftvägarna (jfr d. o. och
Luftstrupe) stå i förbindelse
med yttervärlden. — Jämförande,
anat. I överensstämmelse med
L: s egenskap att vara med
fiskarnas simblåsa homologa organ (jfr
Analog) äro L. hos lägre
fyr-fota djur byggda i form av enkla
säckar. Hos groddjur bestå L.
sålunda av enkla, tunnväggiga
säckar med glatt 1. mer 1. mindre
bucklig insida. Hos högre djur är
L:s inre hålighet delad i smärre
kammare och den respirerande
ytan därigenom förstorad.
Delningen är hos flertalet kräldjur
ännu ofullständig, så att en större
1. mindre inre hålighet kvarstår.
I fåglarnas L. är luftstrupens
fortsättning nedåt, bronkerna,
uppdelade i smärre b i b r o n -
Lungor. Människans struphuvud,
luftstrupe oeh lungor (sedda framifrån).
En del av lungvävnaden är avlägsnad
för att visa de grövre luftrörens
förgrening inom lungorna.
k e r, som övergå i ett nätverk av
fina luftrör: lungpipor och
1 u f t k a p i 11 ä r e r, vilka helt
utfylla L. Vissa bibronker
fortsätta ut i luftsäckarna (se F å g
-lar sp. 823). Hos däggdjur äro
luftrören trädlikt förgrenade och
sluta blint med lungblåsor. — L.
kallas även vissa för andning av
atmosfärisk luft anpassade
andningsorgan hos lägre djur
(lung-snäckor, vissa spindeldjur). —
Människans L. äro pariga organ,
belägna i bröstkorgen. Färgen är
blekt rosa men efter lång tids
inandning av dammig 1. sotig luft
svartfläckig (jfr An t rakos). L.
äro formade efter brösthålan med
konvexa ytor mot bröstkorgen,
konkava mot mellangärdet och
mera plana mediala ytor. L. äro
närmast inneslutna i
lungsäckarna, tunna endotelhinnor,
med ett inre blad, beklädande
lungytan, och ett yttre,
täckande brösthålans innervägg.
Lungsäckarnas yta är glatt och fuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
