Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckohjul - Lyckorna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Lyckorna—Lydien
918
vid vilket människor hålla sig
fast, någon 1. några i stigande, en
sittande överst, ofta med krona
på huvudet, och andra fallande. I
Sverige äro L. vanliga å
senmedeltida kyrkomålningar.
Lyckorna, badort i Ljungs skn,
Göteb. 1., nära Ljungskile station.
Lycksalighetens ö, en
folksaga om en ung furste, Adolf
(Astolf) från ett arktiskt land,
vilken föres till en förtrollad ö,
där han vinner prinsessans
kärlek och lever i 300 år. Längtande
att återse sitt rike, vänder han
hem men överraskas på återvägen
till L. av en gubbe, Tiden, som
kväver honom. — Sagan är
behandlad i en svensk folkbok,
återgående pä ett franskt original av
grevinnan d’Aulnoy. Mest bekant
i Sverige har sagan blivit genom
Atterboms dikt L.
Lycksele. 1. Socken i Västerb.
L, pastorat i Luleå stift. 9,950
inv., därav 995 i Björksele
kyrko-bokföringsdistrikt. — 2.
Munici-palsamhälle i L. 1 vid Ume älv
och statsbanelinjen Storuman—
Hällnäs (trafikerad L.—Hällnäs
1925). En av Lapplands större
orter, gammal kyrkby och
marknadsplats. 1,470 inv. -— 3.
Tingslag i Västerbottens v. domsaga,
omfattande socknarna Lycksele,
örträsk, Stensele, Sorsele och
Tärna.
Lycopo’dium, se L u m m e r
-växter.
Ly’dda (hebr. Lod), det
grekiska namnet på en stad i
Palestina, 19 km. s.ö. om Jafa,
omtalad bl. a. i Apg. 9. I L. skall enl.
orientalisk tradition den helige
Georg vara född och ligga
begraven. Nu en liten stad, al-Ludd,
med omkr. 4,000 inv.
Lyddi’t, se Sprängämnen.
Lü’deritz, Adolph, f. 1834,
d. 1886, tysk affärsman, anlade
Lyckohjul. Mälning i Härkeberga kyrka.
1883 ett handelsfaktori vid
Angra Pequena 1. L ü d e
-ritzbukten, s.v. Afrika, köpte
hela området till Oranjefloden i
s., L ü d e r i t z 1 a n d, av
infödingarna och grundläde därmed
kolonin Tyska Sydväst-Afrika.
Lydgate [li’ddgejt], John, f.
omkr. 1370, d. omkr. 1460, engelsk
skald, en av sin tids mest
produktiva författare. L. behandlade på
vers flera till tidens populära
prosalitteratur hörande sagor och
krönikor.
Ly’dien, i antiken landskap vid
Mindre Asiens v. kust mellan
Aiolis (se Ai oler) in. och
Ka-rien i s. Dess invånare,
lyder-n a, voro sannolikt icke av
indo-europeisk härkomst. Snarare
bildade de med vissa andra folk i
Mindre Asien, ss. lykier och
karier, en fristående folkgrupp.
Talrika inskrifter på deras språk,
som dock blott delvis kunnat
tolkas, ha utgrävts vid deras
huvudstad Sardes. I kustlandet
bodde jonier. — L. uppsteg till
stor makt under den av G y’ g e s
på 600-t. f. Kr. grundade
merm-n a’diska dynastin. Riket
omfattade vid mitten av 500-t. v.
Mindre Asien till floden Halys,
nu Kisil Irmak. L:s siste konung
K r oj’ sos dukade under i
striden mot perserkonungen Kyros
546 f. Kr. L. lydde därefter under
perserna till 336 f. Kr. och
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
