Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningsrätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
Lösningsrätt
994
vara n - n o r m a L Den mättade
lösningens koncentration i gr.
upplöst ämne på antingen 100 gr.
lösning 1. 100 gr. lösningsmedel
utgör ett mått på ämnets
löslighet. Lösligheten stiger vanl.
med temperaturen, men för en
del ämnen äger motsatsen rum.
Om en mättad L. avkyles,
utfaller i förra fallet vanl. en del
av det lösta ämnet, men
stundom stannar allt i L., varvid
man får en övermättad L.,
vilken är mycket labil, så att
tillförandet av minsta mängd
fast substans bringar det lösta
ämnet att avsätta sig, falla ut,
varvid koncentrationen minskas.
Den vid ett ämnes upplösning
utvecklade värmemängden, 1 ö s
-n i n g s v ä r m e t, är vanl.
negativ, d. v. s. upplösningen medför
avkylning. Liksom fasta kroppar
kunna även vätskor lösa
varandra och gaser lösas
(absorberas) av vätskor. Lösligheten
är för ej mycket lättlösliga gaser
proportionell mot trycket
(Henrys lag). Även fasta kroppar
kunna lösa varandra till fasta
L. (se L e g e r i n g). Vid
upplösning i vissa lösningsmedel, t. ex.
vatten, förändras ofta det lösta
ämnet på så sätt, att molekylerna
uppdelas i ioner, och L. får då
ionernas egenskaper (se D i s
-sociation). van’t Hoff har
påvisat, att samma fysikaliska lagar
gälla för L. som för gaser (se
Osmotiskt tryck). För att
förklara g a 1 v an i s ka
elements (jfr d. o.) spänning
antar man, att metallen har en viss
benägenhet (lösningstryck)
att gå i L. i ionform. Den härvid
uppkommande
potentialdifferensen mellan metall och vätska
hindrar processens fortsättande,
innan vägbara mängder hunnit
lösas. — K o 11 o i d a’ 1 L., se
32. — T. ex. VII. Tr. 27. 11. 25.
Kolloider. — En syra säges
lösa en metall, då den angriper
metallen under bildning av lösligt
salt. — Jakt. Detsamma som
villebrådets exkrementer.
Lösningsrätt, rätt att av
ägaren till en sak förvärva denna mot
érläggande av dess värde; särskilt
rätten att, då en fastighet
försålts, inom viss tid förvärva
densamma från köparen genom att
ss. löseskilling (lösen)
betala köpeskillingens hela
belopp. Av stor betydelse var i
äldre tid den s. k. börd sr ätten,
d. v. s. den L., som en säljares
släktingar, bördemän, ägde
utöva vid en fastighets
försäljning. Av de olika slag av L., som
nu förekomma, må nämnas: 1)
Grundägaren i en stad
tillkommande L. till byggnad på hans
grund. Ändamålsenligheten i att
äganderätten till fastigheten och
till den grund, varå den är
uppförd, förenas i samma hand, har
här varit motivet till L. 2) L. å
ena sidan för ägare av frälseränta
till den jord, från vilken
frälse-räntan utgår, och å andra sidan
för jordägaren till den ränta, som
han skall betala. Genom denna L.
beredes möjlighet att avskaffa den
ägarna till vissa fastigheter för
all framtid åliggande
förpliktelsen att betala årlig avgäld till
enskild man. 3) L. för vider boende
och vissa grannar i stad till en
tomt, som de, på grund av sin
egen tomts belägenhet 1.
betungande servitut till förmån för den
sålda tomten, ha intresse att
förvärva. Ett ändamålsenligare
bebyggande av stadstomterna
befordras genom denna L. — En L.
av helt annat slag än de nu
nämnda är den, som innehålles i
lagen 26 mars 1920 om rätt i
vissa fall för
nyttjanderätts-havare att inlösa under nyttjande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
