Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Magnus
1070
tiativet (se Bergshantering
sp. 1338). Efter fredsslut med
Valdemars bundsförvant Danmark
1278 förde M. en fast och fredlig
utrikespolitik. I striderna mellan
Norge och Hansan utsågs han till
skiljedomare, och Sveriges
överhöghet över Gotland gjorde han
kraftigt gällande under ett
inbördeskrig där 1288. Även i kulturellt
avseende var M:s regering
betydelsefull. Hovlivet var praktfullt;
M. införde riddarväsendet och lät
uppföra palats, ss. Alsnö hus,
samt gotiska katedraler och
kloster. Han var från 1276 gift med
Hedvig av Holstein och hade
sönerna Birger, Erik och
Valdemar samt döttrarna Ingeborg och
Rikissa. M. begrovs i den av
honom byggda Riddarholmskyrkan.
— 2. M. Eriksson, den föreg: s
sonson, f. 1316, d. 1374, var son
till hertig Erik Magnusson och
Ingeborg av Norge. Efter
morfadern Håkan V ärvde den
treårige M. 1319 Norges krona, och
s. å. utropades han efter faderns
död till Sveriges konung av
de upproriska stormännen. Ett
”unionsfördrag” i Oslo stadgade
om styrelsen under hans
omyndig-hetstid. Därunder fick hans
härsklystna moder för en tid stort
inflytande. Myndig 1332, hyllades
M. kort därpå även som konung
över Skåne med Blekinge samt
1341 även över Halland. M.
nödgades emellertid betala de
hol-steinare som innehade Skåne ss.
pant, en ofantlig summa. Detta
förstörde statsfinanserna och
föranledde stora förpantningar av
kronogods och län till
stormännen. Omkr. 1340 uppstod en
konflikt med Danmarks nye konung
Valdemar Atterdag, som sökte
återförvärva de skånska
landskapen. M. motarbetades ock av
stormännen och Birgitta
ut
slungade mot honom grundlösa
beskyllningar för sedeslöshet
(därför har M. fordom kallats M.
Smek). I Norge inskränktes M:s
makt till förmån för sonen Håkan
Magnusson (se d. o.). I Sverige
var M. på 1340-t. den store
lagstiftaren. Genom flera viktiga
stadgar (vari bl. a. träldomen
förbjöds) förbereddes den
enhetliga rikslagstiftning, som den på
hans initiativ utarbetade
landslagen och stadslagen (se
dessa ord) innebar. Även den
svenska expansionspolitiken öster ut,
som vilat sedan Nöteborgsfreden
1323, återupptogs genom ett
”korståg” till Nevamynningen
1348. Det bragte M. i konflikt
med hansestäderna men
avstannade under den för härjande
digerdöden (se d. o.). Då M. försökte
reducera stormännens frälseköpta
gods, utbröt 1356 ett uppror, lett
av M:s son Erik (se d. o. 9), som
blev konung över en del av riket.
Genom förräderi av M:s svåger
hertig Albrekt av Mecklenburg
bemäktigade sig Valdemar
Atterdag Skåne 1360 och f. å. även
Gotland. M. blev 1361 stormännens
fånge, och sonen Håkan uppsattes
i stället på tronen. Då denne
emellertid tog fadern till medregent
och skilde sin sak från
stormännens, inkallade dessa f. å. hertig
Albrekt och valde 1364 dennes son
Albrekt till konung. Då M. och
Håkan 1365 sökte återerövra
Sverige, besegrades de invid
Enköping. Efter en 6-årig
fångenskap återvände M. till Norge, där
han omkom genom drunkning.
Han var från 1335 gift med
Blanka av Namur.
Magnus, svenska prinsar. 1.
M. Birgersson, f. 1300, d.
1320, konung Birger Magnussons
son och designerade efterträdare.
Han understödde sin fader i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
