Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Magnus—Magnus Haraldsson
1072
brödrastriderna, tillfångatogs
därvid 1318 och avrättades, sedan
hans mindre arvsberättigade
kusin Magnus Eriksson valts till
konung. — 2. M., Gustav Vasas
tredje son, f. 1542, d. 1595, hertig
av Östergötland, erhöll genom
faderns testamente v. Östergötland,
n. Västergötland och Dalsland ss.
hertigdöme. 1563 sinnessjuk,
vistades Af. mest på Vadstena slott.
Han begrovs i klosterkyrkan.
Magnus, danska prinsar. 1.
Af. Nilsson, d. 1134, son till
konung Nils och dotterson till
Inge d. ä., valdes efter Ragvald
Knapphövde till svensk konung
1125. Han synes emellertid ej ha
kommit till makten i Sverige utan
vistades mest i Danmark, där han
1131 lönnmördade Knut Lavard.
— 2. Af. Henriksson, d. 1161,
gjorde som dotterson till
Ragvald Knapphövde anspråk på
svenska kronan. 1156 lät Af. mörda
Sverker d. ä. och, då icke M.
utan Erik (den helige) därefter
blev erkänd som konung, överföll
och dödade M. även denne 1160.
F. å. stupade M. i kamp mot Karl
Sverkersson. — 3. Af., f. 1540, d.
1583, erhöll 1560 av brodern
Fredrik II det kort förut av Danmark
förvärvade ösel och en del av
Kurland. Han kunde emellertid ej
skydda detta danska
östersjövälde mot ryssarna utan
underordnade sig tsar Ivan den
förskräcklige, som gjorde Af. till
namnkonung av Livland. Senare
sökte han med lika liten framgång
polskt beskydd.
Magnus, norska konungar. 1.
M. den gode, f. 1024, d. 1047,
Olof den heliges son, tillbragte
sin ungdom i landsflykt i
Ryssland men inkallades 1035 till
Norge som konung. Hans
regering prisades som mild och
rättvis. I följd av en
överenskom
melse med danske konungen
Hardeknut blev Af. vid dennes död
1042 konung även i Danmark. —
2. AL Barfot, f. 1073, d. 1103,
efterträdde sin fader Olof Kyrre
1093. Af. var en krigisk konung,
som särskilt sökte utvidga sitt
rike väster ut. Hän råkade även
i strid med Inge d. ä. men slöt
1101 fred med honom i
Kunga-hälla. — 3. Af. E r 1 i n g s s o n,
f. 1156, d. 1184, Sigurd
Jorsala-fares dotterson. M:s fader Erling
Skakke lyckades få honom vald
till konung redan 1161 och krönt
1163, det senare mot att ge den
norska kyrkan dess
grundläggande privilegier. M. stupade under
kampen mot birkebeinarna (se
cl. o.) 1184. — 4. Af. L a g a b ö t e
(”lagförbättraren”), f. 1238, d.
1280, Håkan Håkanssons son och
efterträdare (1263). Han lät på
grundval av de fyra lagtingens
lagar utarbeta en allmän
landslag samt genomförde en
motsvarande stadslag och ett hirdskrå
(se Hird). Härigenom enades
Norge i rättsligt avseende. Af.
befäste även arvriket men var
eljest alltför eftergiven mot
aristokratins och hierarkins
maktutveckling.
Magnus [ma’ngnos],
Gustav, f. 1802, d. 1870, tysk fysiker
och kemist, 1845 prof, i Berlin,
behandlade värmeläran,
värmestrålningens absorption och
termoelektricitet (se d. o.). En av M.
upptäckt kraft, som påverkar
projektiler på grund av deras
rotation, då deras rörelseriktning ej
sammanfaller med längdaxeln
(Afagnuseffekten) och som
åstadkommer avdriften (se K u 1
-bana), har nyligen utnyttjats
tekniskt av den tyske ingenjören
A. Flettner. Se Rotorfartyg.
Magnus Haraldsson, d. omkr.
1560, biskop i Skara 1522, mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
