Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Mandel—Manderström
1164
de”), en gnostisk sekt i s.
Mesopotamien, av vilken en rest
bevarats ända till våra dagar.
Arabiska skriftställare kalla dem
sa/bier (döpare), på grund av de
flitigt brukade tvagningarna.
Begynnelserna till M: s samfund
torde gå tillbaka till vår
tideräknings början. I deras egenartade
litteratur bekämpas kyrkan och
kristendomen. Däremot vördas
Johannes döparen högt (därav i
äldre litteratur det missvisande
namnet J o h a n n e s k r i s t n a).
Häri röjer sig möjligen en
inverkan från de gamla
Johanneslär-jungarnas krets.
Mandel. Bot. Fröna av
Amy’g-dalus commu’nis, även kallad
Pru’nus amygdalus (jfr P r u
-n u s). Se även Pistacia. —
Geol. Se G e o d. — Med. Om
mandlar se T o n s i 11 e r.
Mandelblomma, se S ax i
-f r a g a.
Mandelgren, Nils
Månsson, f. 1813, d. 1899, tecknare,
konst- och kulturhistoriker,
grundade i Sthlm en slöjdskola, ur
vilken Tekniska skolan
utvecklades. En banbrytande insats
gjorde M. genom sina delvis med
statsunderstöd företagna
avritningar av svenska
kulturminnesmärken, huvudsaki. från
medeltiden, som han delvis publicerade
bl. a. i Monuments scandinaves du
moyen-åge (1855—62). Sina stora
outgivna samlingar donerade han
till Lunds universitet.
Mandelkaffe, se 0 y p e r u s.
Mandelolja, genom pressning
av söt- 1. bittermandel vunnen fet,
ljusgul, ej torkande olja med
mild, angenäm smak. Består av
oljesyrans glycerid (jämte små
mängder av bl. a. palmitin- och
stearinsyrans). Användes i
tvål-och parfymindustrin och som
milt avföringsmedel.
Mandelsten, ytbergarter, i
vilka de vid stelningen bildade
hålrummen efter bortgående
gas-blåsor blivit fyllda med mineral,
ss. kalkspat, agat, klorit, avsatta
ur cirkulerande vatten.
Mandelsyra, fenylglykolsyra.
Cen5 • CH (OH) • CO2H, erhålles ur
bittermandelvatten 1. ur
glykosi-den amygdalin, som sönderfaller i
bensaldehyd och cyanväte, vilka
genom enzymet emulsin bilda
mandelsyrenitril. M. förekommer,
i tre isomera former, en höger-, en
vänstervridande och en inaktiv.
Mande’nga, se M a n d i n g o.
van Ma’nder [fann],
holländska konstnärer. 1. K a r e 1 van
M., f. 1548, d. 1606, målare och
skriftställare, mest känd som förf,
till Het Schilderbook (utg. 1618),
ett av de första konsthistoriska
arbeten, som finnas, med kritiska
biografier av stort värde för
kännedomen om den äldre
nederländska konsten. — 2. K a r e 1
van M., f. 1579, d. 1623, den
föreges son, målare och
tapetvävare, utförde en svit, nu till
största delen förstörda tapeter
med historiska ämnen för
Frede-riksborgs slott. — 3. K a r e 1
van M., f. 1605, d. 1670, den
föreges son. målare, verksam
huvudsaki. i Köpenhamn som
Kristian IV es hovmålare. M., som
i sin ungdom bl. a. studerade i
Rembrandts ateljé, utförde främst
en mängd livfullt
karaktäriserande porträtt men även större
kompositioner, ofta med en något
om Rembrandt påminnande
ljusverkan.
Manderström, Ludvig, f.
1806, d. 1873, frih., greve 1860,
diplomat. Efter 10 års
tjänstgöring blev M. 1840
kabinettssekreterare. Han anlitades under Oskar
I städse i svåra internationella
spörsmål, vid underhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
