Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Manor—Mansfeld
1192
Kyrkan Val-de-Gråce i Paris. Av
Fran-Qois Mansart.
friktion. — L ågm an ome t e r.
se K ö n i g 2.
Manor [mæ’nnø], eng.
adelsgods.
Mans, Le M. [lomaij],
huvudstad i dep. Sarthe, n.v. Frankrike.
Katedralen, urspr. uppförd omkr.
1100, är berömd för sin sydportal,
vars skulpturutsmyckning
sammanhänger med huvudportalen i
Chartres, och för sitt 1217—54
nybyggda, väldiga kor med
bevarade glasmålningar. Kyrkan
Notre Dame de la Couture härrör
till sina äldsta delar från 800- och
900-t. 70,000 inv.
Mansardtak, en efter
arkitekten J. Hardouin-Mansart
uppkallad takform (se Tak).
Mansarowar,
seManasaro-w a r.
Mansart, Mansard [-[maij-sa’r],-] {+[maij-
sa’r],+} franska arkitekter. 1.
Fr ang ois M., f. 1598, d. 1666.
M. är den främste representanten
för den riktning inom den
tidigare franska
1600-talsarkitektu-ren, som samtidigt söker
anslutning till italiensk klassicism och
inhemsk renässansstil. Hans
förnämsta verk äro kyrkan
Val-de-Gråce i Paris, påbörjad 1645 och
fullbordad av andra arkitekter,
och slottet Maisons-Laffitte (se
ill. till d. o.). — 2. Jules
Ha r dou in- M., f. 1646, d.
1708, den föreg:s systerdotters
son. M. är den främste arkitekten
under Ludvig XIV: s senare tid
och förenar i sin stil skedets
bägge huvudriktningar, den
barocka och den klassicistiska,
samtidigt som han ansluter till äldre
fransk renässansstil. Han stod
högt i konungens gunst och erhöll
efter Lebrun ledningen av de
kungliga byggnadsarbetena. I
Versailles (se d. o.) byggde han
bl. a. slottskapellet och Grand
Trianon. I Paris skapade han de
likformigt bebyggda
monumentalplatserna Place des Victoires och
Place Vendöme (urspr. Place
Louis le Grand) samt sitt
arkitektoniska huvudverk,
Invaliddomen (se ill. till
Byggnadskonst sp. 859), fullbordad 1706.
Mansblod, se Hypericum.
Mansbot kallas i germansk
rätt de böter, varmed dråp
sonades. M. uppkom som avlösning
för blodshämnden och kvarstod
till 1861 som böter för vådadråp.
Mansche’tt (ff. manchette,
diminutiv av manche, ärm), garni
-tyr kring handleden av spetsar 1.
linne (ofta stärkt) ;
Ijusstaks-skyddare, vanl. av glas.
Ma’nsfeld [-fält], stad i prov.
Sachsen, Preussen. 3,200 inv. I
närheten koppargruvor (se K o p
-par skiffer), bearbetade
sedan 1200-t.
Mansfeld [-fält], tysk grevlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
