Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maritim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Maritim—Mark
1250
Mariti’m (lat. mari’timus, av
ma’re, hav), som hör till havet 1.
sjöväsendet.
Marittimo, se Egadiska
ö a r n a.
Mari’tza, M ar i’ ca, flod på
Balkanhalvön, börjar på
Bylo-bergen i öst-Bumelien, rinner
först åt ö., sedan åt s. och
utmynnar i Egeiska havet. 490 km.
Segelbar från Adrianopel.
Mariupo’1, stad i guv. Donets,
Ukraina; hamn vid Asovska sjön.
Stor handel. 70,000 inv. AI.
grundades 1779 av greker från Krim.
Ma’rius, C a j u s, f. 156, d. 86
f. Kr., romersk fältherre,
utmärkte sig i kriget mot Jugurtha,
blev efter en hård kamp mot
optimatpartiet konsul 107 samt
omvaldes fem gånger i följd. Han
förde ett framgångsrikt
försvarskrig mot cimbrer och teutoner
102—401 f. Kr. samt
omorganiserade hären från en obändig
borgar här till en hörsam och
väl-disciplinerad legohär. Även i
bundsförvantkriget 91—88 f. Kr.
deltog AI. med framgång, men
därefter utbröt strid mellan
honom och Sulla. AI. flydde till
Afrika, återvände 86 till Rom, där
han förde ett grymt
skräckregemente, som dock blev kortvarigt.
de Alarivaux [do marivå’],
Pierre, f. 1688, d. 1763, fransk
författare, led. av Fr. akad. 1742.
M. är framför allt bekant för sina
spirituella och graciösa
kärleks-komedier (bl. a. Le jeu de 1’amour
et du hazard, 1730, och Les
faus-ses confidences, 1737), i vilka han
genom sin fina psykologi, framför
allt i fråga om det kvinnliga
själslivet, framträder som Racines
främste arvtagare. AI:s dramer
åtnjöto på sin tid en
utomordentlig popularitet, och flera av dem
uppföras ännu. Han skrev även
känslosamma romaner med bor-
40. — I. e x. VII. Tr. 10. 12. 25.
Gustav Vasas tvåmarksmynt (16 öre),
präglat 1543.
gerliga motiv (La vie de
Marianne, 1731—41; Le paysan parvenu,
1735—36).
Mark, fordom självständigt
grevskap kring floden Ruhr,
West-falen, uppkallat efter ätten Alark.
AI. förenades 1380 med Kleve och
tilldelades jämte detta åt
Bran-denburg (se J ü 1 i c h) 1609.
Mark (av urgerm. marko-,
gräns, märke), flera vikts- och
myntenheter. AI. betecknade
fordom en nordisk viktsenhet, som
även blev myntenhet, dä en
viss vikt silver räknades som
1 AI. myntvikt. Den urspr.
vanligaste svenska AI. var 212,6
gr., men snart blev även den
internationellt gångbara kölniska
markräkningen, 233,7 gr., allmän.
AI. delades i 8 ören 1. 24 örtugar
1. 192 penningar. AI. var urspr.
blott en räkneenhet, och enbart
silvermynt av lägre valörer
präglades. Genom dessas gradvisa
försämring uppstod skillnad mellan
(den tänkta) ”lödiga”, ”fina” AI.
och den i örtugsmynt ”räknade”.
Den senare sjönk alltmer, under
1200-t. till % av den lödiga AI.,
under 1300-t. till % o. s. v.
Präglade AI. infördes 1536 och sattes
1560 lika med 4 daler (se d. o.),
vilket förhållande sedermera
genom markmyntförsämringen
försköts, tills M. 1766 definitivt
avlöstes av riksdalern. — I Finland
(se d. o. sp. 1578) infördes 1865 Af.
(fi. Markka) på silvermyntfot,
omvandlades 1877 till
guldmynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
