Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maupassant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1369
de Maupassant—Maurer
1370
mot tyskarnas högra flygel. M.
sårades svårt 1915 och tog
avsked 1916.
de Maupassant [da måpasa’ij],
Guy, f. 1850, d. 1893, fransk
författare. M., som fick sin
litterära uppfostran av Flaubert, är
framför allt novellist. Som sådan
slog han igenom med den
mästerliga Boule de suif (1880) och
utgav senare en rad
novellsamlingar, ofta med starkt frivola motiv.
Även som romanförfattare gjorde
han en betydande insats med Une
vie (1883*; Ett lif, 1S84),
Bel-Ami (1885; sv. övers, s. å.),
Mont-Oriol (1887; sv. övers. 1895),
Pierre et Jean (1888; Pierre och
Jean, s. å.), Fort comme la mort
(1889; Stark som döden, 1894)
och Notre coeur (1890; Vårt
hjerta, 1894). M. är en av
naturalismens främsta representanter
och samtidigt en av den franska
litteraturens yppersta berättare,
i sina noveller anknytande till
den klassiska franska conten.
Som skildrare äger han en
sällsynt klar och pregnant stil och
en utomordentlig förmåga att i
koncentrerad form teckna
personer och miljö. Hans livsåskådning
är illusionsfri, bitter, djupt
pessimistisk. Med obarmhärtig
skärpa har han framför allt
skildrat vardagslivets tragedier. I
viss opposition till den av Zola
företrädda naturalismen ställer
han sig, även teoretiskt, i sina
sista arbeten. De beteckna ett
starkare psykologiskt intresse
och skildra med förkärlek
hallucinatoriska och andra sjukliga
själstillstånd, därigenom
förebådande hans egen sinnessjukdom.
de Maupeou [do måpo’],
Ni-c o 1 a s, f. 1714, d. 1792, fransk
politiker, president i
Parisparlamentet 1763. 1768 kansler, blev
M. efter Choiseuls fall 1770
le
dande minister. Han sökte höja
regeringens styrka genom att
försvaga parlamenten. Tronskiftet
1774 medförde hans fall.
de Maupertuis [do måpärtui’],
Pierre Louis M o r e a u,
f. 1698, d. 1759, fransk
matematiker, astronom och geodet, ledde
en gradmätningsexpedition till
Lappland (1736) samtidigt med
La Condamines expedition till
Ecuador, varigenom jordens
avvikelse från klotformen för första
gången uppmättes. M. framställde
lagen om minsta verkan (se
Verkan). M. kallades 1740 av
Fredrik II till Berlin, där han var
preses i preussiska
vetenskapsakademin och där Voltaire senare
sökte förlöjliga honom i några
satirer.
Mau’ra y Montane’r [-i-],
Antonio, f. 1843, d. 1925,
konservativ spansk politiker.
Konseljpresident 1903—04 och 1907—
09, genomförde M. flera viktiga
reformer, bl. a. betr,
militärväsendet. 1909 nedslog han en farlig
revolutionär resning i Barcelona.
Förbittringen över anarkisten
Ferrer Guardias avrättning s. å.
tvang M. att avgå. Han intog dock
fortfarande en ledande ställning
och var på nytt konseljpresident
1918, 1919 och 1921—22.
de Maurepas [dø mårpa’],
Jean Frédéric, f. 1701, d.
1781, fransk politiker. M. inlade
som sjöminister (1723—-49) stora
förtjänster om franska flottans
utveckling. 1774 blev han Ludvig
XVI:s förste minister och
återgav parlamenten (se d. o.) deras
maktställning. För lösande av den
svåra finansfrågan inkallade M.
först Turgot och ersatte honom
sedan med Necker, till vars fall
han emellertid även bidrog.
Mau’rer, i forntiden benämning
på de inhemska folken i n.v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
