Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidsfilosofi - Medeltidslatinsk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
Medcltidslatinsk litteratur
1428
vist. Dess metodiska skolning har
givit såväl logiken som
kunskapsteorin och metafysiken en rad
av terminologiska förvärv och
skarpsinniga begreppsanalyser,
vilken alltid bevarar sitt värde.
Särskilt genom Husseris (se
d. o.) extrema realism har
t. o. m. den gamla striden mellan
realister och nominalister blivit
aktuell inom modern filosofi.
På det naturvetenskapliga
området har skolastiken, om än
delvis under arabisk påverkan,
gjort betydelsefulla insatser.
Al-bertus Magnus var ej blott en stor
kommentator av Aristoteles’
biologiska arbeten utan gjorde ock
självständiga rön såväl inom
botanik som zoologi. Den engelske
munken Roger Bacons
betydelse både för induktiv
forskningsmetodik och ss. självständig
experimentator är sedan gammalt
beaktad. Men på senaste tid har
det befunnits, att han härvid
ingalunda står ensam. Särskilt
1300-t:s nominalistiska
Parisskolasti-ker bedrevo flitigt
experimental-fysik. En av dem, Ni colaus
av Ores me (d. 1382) lyckades
därvid utvinna den senare av
Galilei återupptäckta lagen för
kroppars fall, samt anteciperade
Copernicus’ lära om den dagliga
jordrotationen. Därjämte var han
Cartesius’ föregångare i fråga om
upptäckten av den analytiska
geometrin. — Medan M. vid
universitet och katedralskolor efter
1200-t:s början blev övervägande
aristotelisk, fortlevde särskilt i
klostren de nyplatonska
traditionerna inom spekulationen och
associerade sig med den mystiska
religiositet, vilken här hade
hemortsrätt. Namnen Bernhard
avClairvaux och Hugo av
S:t Victor i 1100-t :s
Frankrike, B o n a v en tu’ra i 1200-t:s
Italien och Eckehart i
1300-t:s Tyskland representera olika
utformningar av denna
medeltids-mystik, vilken med kulmination
hos Eckehart tenderar mot
samma nyplatonska panteism, som
Erigena en gång företrätt. För
Eckehart ledde denna panteism
till att hans skrifter av kyrkan
fördömdes och uppfördes på Index
(se d. o.). Själsfränder till honom
voro tysken Johann Tauler
och nederländaren Thomas a
K e m p i s. En egenartad
blandning av skolastisk subtilitet och
nyplatonsk mystik
representerades av spanjoren R ay mu’n du s
L u’ 11 u s. Jfr Mystik.
Medeltidslatinsk litteratur.
Hela den äldre
medeltidslitteraturen (till omkr. 1000) är
avfattad på latin (jfr Latinska
språket). Ur vetenskaplig och
litterär synpunkt är den av föga
betydelse, men den är det främsta
källmaterialet för denna tids
historia och kultur. Den består
mest av krönikor och teologiska
arbeten (Be’da, Grego’rius
av Tours, Isido’rus av
Sevilla m. fl.). Litterärt mest
betydande är den liturgiska
litteratur, som nu uppstod:
hymner, sekvenser, antifoner m. m.
på rimmad och accentuerad vers.
En mera klassisk karaktär fick
denna M. vid Karl den stores
hov (”den karolingiska
renässansen”), där man även började
skriva elegier, epos m. m. efter
romersk förebild, och denna
latindiktning fortsatte på 800-t.
och 900-t. i Tyskland, där
bildningen under dessa årh. stod
högst. Av särskilt intresse är den
versifierade djursaga, som nu
uppstår i gränstrakten mellan
Frankrike och Tyskland (E’cbasis
cuju’sdam capti’vi, omkr. 930).
— Mot 1000-t:s slut börjar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
