Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de’ Medici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
de’ Medici
1434
Tillhörande borgarklassen,
arbetade den sig under 1200- och
1300-t. fram i opposition mot den
gamla aristokratin och blev en
ansedd bankirsläkt. M:s storhetstid
börjar med Giovanni d’ A v e
-r a r d o de’ M., f. 1360, d. 1429,
som grundade filialer i ett flertal
av Europas största handelsstäder
och samlade en kolossal
förmögenhet. Han blev det demokratiska
partiets ledare i Florens, vilken
post vid hans död övertogs av
sonen C o s i m o d e’ M. d. ä., f.
1389, d. 1464, som 1434 blev
Florens egentlige styresman och
särskilt slog under sig
ämbetsmanna-tillsättningarna. Den
republikanska författningen förblev dock till
det yttre orubbad, och Cosimos
maktställning erhöll aldrig någon
officiell bekräftelse. Hans
maktperiod medförde ett glänsande
uppsving för Florens, såväl
politiskt som kulturellt (”den
florentinska renässansen”). Han lät
pryda staden med konstverk och
byggnader, främst Palazzo Medici
(se ill. till Italiensk konst
sp. 1626) samt befrämjade
kraftigt den humanistiska
forskningen, bl. a. genom att instifta
Acca-demia Platonica (se Akademi
sp. 193), grundade två bibliotek,
det ena, Biblioteca Laurenziana,
med värdefull handskriftsamling.
— Efter några års orolighetei’
under sonen P i e r o s, f. 1416, d.
1469, korta styrelse, tillföll
makten dennes son L o r e n z o, f.
1449, d. 1492, med tillnamnet i 1
Magni’fico, den praktälskande.
Denne var en av de mest
glänsande representanterna för
renässansens statskonst och kultur. Han
sprängde 1480 ett mot Florens
riktat förbund mellan påven och
Neapel samt genomdrev i
Florens en författningsändring,
varigenom avgörandet av alla vik-
de’ Medici. Lorenzo il Magnifico. Medalj
av Niccolö Fiorentino.
tigare frågor lades i händerna på
en 70-mannanämnd, som Lorenzo
fullkomligt behärskade, över
huvud antog hans styrelse alltmera
karaktären av ren despotism.
Mer politiker än finansman,
vanskötte Lorenzo sin släkts
bankirrörelse, som starkt gick tillbaka.
Men han gjorde Florens till
renässanskulturens centrum och
samlade omkring sig framstående lärde,
skalder och konstnärer, ss. Pico
della Mirandola, Poliziano och
Michelangelo. Lorenzo ägde själv
rika konstnärliga anlag och sökte
ss. skald bevara de folkliga
diktformerna och ge dikten ett mera
realistiskt innehåll. Främst bland
hans diktsamlingar stå Sel ve
d’amore och Canti carnascialeschi.
— Efter Lorenzos död övertogs
regeringen av sonen P i e r o, f.
1471, d. 1503, som emellertid
förjagades 1494 på grund av inre
missnöje och fransmännens
antågande. Medicéernas makt
återupprättades dock 1512. Av Lorenzos
yngre söner är Giovanni
bekant som påve under namnet Leo
X (se d. o.) och Giuliano, f.
1478, d. 1516, känd för sin plan
att skapa ett stort italienskt rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
