Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1545
Metaller—Metallfärgning
1546
maskor per cm. L i m e a h, d. v. s.
antalet maskor per eng. tum, kan
uppgå till c:a 250 mesh.
Metaller. Av gammalt ha
grundämnena indelats i två
grupper, metalloider (se d. o.) och M.
De senare kännetecknas av en
stark (”metall”-)glans, fullkomlig
ogenomskinlighet, smidharhet och
god ledningsförmåga för värme.
En av de viktigaste fysikaliska
egenskaperna hos Af. är deras
elektriska ledningsförmåga. De
äro ledare av första ordningen.
Ang. Af:s indelning i grupper,
innehållande närbesläktade
ämnen, se Grundämnen. Sedan
gammalt ha Af. indelats i två
grupper, lätta och tunga M. De
förstnämndas spec. v. ligger
under 5. I naturen förekomma
dessa vanl. som salter, aldrig
gediget. Hit höra
alkalimetal-lerna, de alkaliska jordarternas
M. och de egentliga
jordmetaller-na. De tunga Af. med spec. v. över
5 anträffas ofta i naturen i
gediget tillstånd 1. i form av
sul-fider och oxider. Förr indelades
M. även med hänsyn till deras
reaktionsförmåga i ädla och
oädla. Till de förra hörde guld,
silver och platinametallerna,
vilka icke oxideras i luften och ej
1. blott med svårighet lösas av
syror med undantag av
kungsvatten. De oädla Af. äro dels
väteersättande, d. v. s. lösa sig i syror
under vätgasutveckling, ss.
magnesium, zink, järn, aluminium,
dels icke väteersättande. Dessa
senare lösa sig ej i saltsyra och
utspädd svavelsyra utan samtidig
närvaro av ett oxidationsmedel.
Hit höra bl. a. kvicksilver och
koppar. Emellertid finnes ej
någon bestämd gräns mellan de ädla
och oädla Af., utan alla Af. låta
efter lösningstrycket (se
Lösning) inordna sig i följande
spänningsserie: K, Na,
Mg, Al, Zn, Fe, Sn, Pb. [H]. Sb,
Cu, Hg. Ag. Pt, Au, där kalium,
K, har det högsta lösningstrycket,
är mest elektropositivt.
Ett ämne, som står till vänster om
ett annat, har förmågan att ur en
lösning av det senare ämnet
utfälla dettas ioner i metall form,
under det att det siälvt går i lösning
i form av ioner. De Af., som stå till
vänster om väte, H, äro därför
väteersättande. de till höger ej. M.
kunna endast bilda positiva ioner,
såvida de ej med syre, halogener,
svavel, cyan m. m. bilda
komplexa ioner. I motsats till de
flesta metalloider äro M.
en-atomiga. För de flesta M. gäller
Dulong-Petits lag. M. lösa sig ej
i några andra ämnen utan att
kemiskt förändras. Däremot lösa
många Af. varandra under
bildning av legeringar och
bibehållande av de metalliska
egenskaperna. — M:s smältpunkter ligga
mellan —39°,4 (kvicksilver)
och c:a 3000° (wolfram). Afånga
M. äro vid högre temperatur
flyktiga och kunna destilleras. En del
Af. äro mjuka och lätt smidbara,
andra spröda. Spec. v. varierar
mellan 0,534 (litium) och 22,5
(osmium). — Någon absolut
skillnad mellan M. och metalloider
existerar icke, utan en del ämnen
visa i ett oxidation sstadium
hu-vudsakl. elektropositiva, d. v. s.
metalliska egenskaper, i ett annat
elektronegativa.
Metallernas konung,
alkemisternas namn på guldet. Den
vätska, som kunde lösa guld,
kallades kungsvatten (se d. o.).
Metallflugor, se
Vapen-flugor.
Metallfärgning,
metallo-kr om i’, färgning av metallytor
på kemisk, galvanisk 1. mekanisk
väg i förskönande 1. skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
