Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metodios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1567
Metop—Metrik
1568
Meto’p (grek. meto’pe), se
Kolonnordning sp. 1028.
Metoposkopi’ (av grek.
me’to-pon, panna, och skopei’n, skåda),
konsten att av vecken och fårorna
å en persons panna utläsa hans
karaktär och levnadsöden.
Metoxy’1, se Radikal.
Metri’k (av grek. me’tron,
mått) 1. verslära, den
vetenskap, som sysslar med den
konstnärliga användningen i poesi av
rytm, d. v. s. en regelbunden
växling, en ”enhet i mångfalden”
(jfr Rytm). I poesin innebär
rytm en regelbunden växling av i
fråga om betoning och tidslängd
olikartade stavelser. M. kommer
sålunda att nära sammanhänga
med den del av den fonetiska
språkvetenskapen, som behandlar
stavelsernas längd och tonstyrka
(kvantitet och intensitet),
proso-diken (se d. o.). Då M. sysslar med
språket som poetiskt
uttrycksmedel, sammanhänger den även
med den vetenskap, stilistiken (se
d. o.), vars föremål just är den
poetiska, konstnärliga helheten.
Även konstnärlig prosa bygger,
ehuru i relativt ringa grad, på
rytmen. En mellanställning
intar den s. k. fria versen. — Till sin
princip skiljer sig den poetiska
rytmen på intet sätt från den
musikaliska, ehuru den senare
måste anses vara den rikast
utbildade. Även historiskt sett har
detta sammanhang stor betydelse.
Liksom i musiken kan i versen en
taktdel ersättas av paus. En
olikhet mellan musikens och versens
rytm är, att tidsmåtten i den
senare icke iakttas med samma
precision som i den förra; något
avvikande ställer sig saken vid
skandering, d. v. s. ett
framhävande av det rytmiska
grundschemat (”versschemat”) utan
hänsyn till det språkliga material,
av vilket detta utfylles
(”vers-fyllnad”). En fordran på god vers
är, att det metriska schemat icke
strider mot den språkliga
vers-fyllnaden utan att kongruens
råder mellan dem. — I det ibland
tidslängden (det kvantitativa
elementet), ibland betoningen
(intensiteten) uppfattats som det
väsentliga, talar man om dels
kvantiterande, dels a c
-centuerande vers. I själva
verket äro bägge elementen i
samverkan grundläggande för all vers.
I versens teori har man stundom
laborerat med en term
stavelseräknande vers, vilken
innebär, att blott stavelseantalet
är bestämt. I och för sig kan
emellertid en dylik princip ej ge
upphov till något slag av rytm
och vers i egentlig mening. — Den
minsta enhet, inom vilken den
rytmiska växlingen framträder,
kallas vanligtvis v ers fot. De arter
härav, som man i modern vers har
att räkna med, äro j a m b, t r o
-ké, med två stavelser, an a pest
och d a k t y 1, med tre, och p e o n
med fyra (se resp. ord). En
gemensam term för jamb och
ana-pest, där den rytmiska rörelsen
går från svagare till starkare, är
stigande rytm, för troké och
daktyl, där den går från starkare
till svagare, fallande rytm. I
den äldre, klassiska M. fanns för
olika rytmiska kombinationer en
vida rikare terminologi (jfr t. ex.
Koriamb). — På den
grundläggande minsta enheten
uppbyggas så större rytmiska grupper,
vanl. parvis 1. i ”tretakt”. En
sådan grupp 1. en sammanslutning
av dylika är versen 1. versraden.
Strof är en högre rytmisk enhet,
bestående av ett antal verser. En
dikt, som icke är byggd på
regelbundet återvändande strofer, utan
där versen är den högsta enheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
