Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moseböckerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Moseböckerna
270
—1300 f. Kr., är ej möjlig. M.
skildras legendariskt redan i
Moseböckernas gamla källor. Men
de grundläggande data
(israeliternas vistelse i Egypten,
befrielsen därur, organisationen av
stammarna etc.) innehålla intet
osannolikt, och den äldsta källan
(Jahvisten) är i viktiga detaljer
(t. ex. övergången över Röda
havet) icke så mirakelartad som
de senare. Särskilt för Israels
religion torde M. ha haft en
grundläggande betydelse: dyrkan
av Jahve synes genom honom ha
blivit det sammanhållande bandet
för stammarna (förbundet vid
Sinai). Från M. kan man
möjligen också härleda arken samt
det israelitiska prästadömet. Av
de omfattande lagarna äro 5
Mos. och Prästkodex klart
efter-mosaiska. Men även de gamla
källornas ålderdomligaste
lagpartier förutsätta tydligen
bosättningen i Kanaan och härröra
sålunda ej från M.; dekalogen
(se d. o.) uppvisar sannolikt
inverkan från profeterna. Från M.
härrör dock möjligen budet att
dyrka Jahve allena (jfr Gud sp.
75), och av högtiderna passa till
hans epok i varje fall påsken och
nymånadsfesterna. M: s
grundläggande betydelse ss. lagstiftare
och organisatör ha emellertid
gjort, att så gott som alla
följande lagar i Israel lagts i hans
mun (jfr Moseböckerna). —
I konsten framställes M. som en
vördnadsbjudande åldring med
böljande skägg och horn i
pannan (beroende på Vulgatas övers,
av 2 Mos. 34: 29 f.). De mest
berömda framställningarna av M.
äro statyerna på Michelangelos
Juliusmonument i Rom (se ill.
till Bildhuggarkonst sp.
1534) och Claus Sluters
Moses-brunn i Dijon (se ill. till d. o.).
Moseböckerna, i svenska
Bibeln efter Luthers föredöme
namn på de 5 första böckerna i
G. T., vilka, utom den s. k.
urhistorien (1 Mos. 1—11),
innehålla berättelserna om Israels
stamfäder (1 Mos. 12—50) samt
om den mosaiska tiden (2—5
Mos.; fr. o. m. 2 Mos. 20 till
övervägande del lagar). Namnet M.
grundar sig på antagandet, att
dessa böcker skrivits av Mose, en
åsikt, som tydligen uppkommit
på grund därav, att lagarna
framställas ss. meddelade genom
honom. M. själva beteckna
ingenstädes Mose ss. författaren. Hos de
hebreiska judarna benämndes de
enskilda M. efter sina
begynnelseord och tillsammantagna efter
sin huvudbeståndsdel, lagen (jfr
B i b e 1 sp. 1432). Hos de grekiska
judarna fingo de namn, som
antydde deras innehåll, och dessa
övertogos sedan, latiniserade 1.
översatta, av Vulgata: G e’ n e
-s i s, 1 Mos.; E’ x o d u s, 2 Mos.;
L e v i’ t i c u s, 3 Mos.; N
u’-m e r i, 4 Mos.;
Deuterono’-m i u m, 5 Mos. Ett
sammanfattande grekiskt namn är
Pentåte u’ k e n. — M: s uppkomst har
varit föremål för omfattande
forskningar. Sedan ett
fruktbärande uppslag givits av den
franske läkaren Jean Astruc (f.
1684, d. 1766), som påpekade
växlingen mellan gudsnamnen Jahve
och Elohim, ha under 1800-t.
särskilt tyska lärda (främst
Well-hausen) slutgiltigt konstaterat
M. vara en sammanarbetning
av ett flertal eftermosaiska
källskrifter. Äldst av dessa är den
s. k. Jahvi’sten (som redan
från början använder gudsnamnet
Jahve). Denna källa, som börjar
med en skapelseberättelse (nu i
1 Mos. 2) samt en skildring av
mänsklighetens urtid, därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
