Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moseböckerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Mosel—v. Moser
272
fortsätter med patriarkerna (1
Mos. 12 ff.) och den mosaiska
tiden (i 2 och 4 Mos.) samt även
sträcker sig in på tiden för
Palestinas erövring (i Jos. och Dom.),
möjligen än längre (i Sam.) och
kännetecknas av en folkligt
åskådlig berättarkonst, torde ha
tillkommit i Juda rike omkr. 900
—850 f. Kr. Elohi’sten (som
före mosaiska tiden uteslutande
använder gudsnamnet Elohim)
börjar först med
Abrahamshisto-rien men är sedan i huvudsak en
parallell till Jahvisten, ehuru
kännetecknad av mera reflekterad
framställning. Den synes ha
tillkommit i Israels rike senast
under 700-t. f. Kr. Därnäst yngst
är 5 M o s., vilken så gott som helt
består av lagar. Dessa
framställas ss. givna av Mose före
övergången av Jordan. Gällande blevo
de emellertid först genom Josias
reformation 621 f. Kr. (2 Kon. 22
f.) och torde ej ha avfattats så
särdeles långt förut. 5 Mos. är
det profetiska partiets lagbok,
vilken bl. a. bekämpar den från den
gamla folkreligionen kvarlevande
hedendomen i kulten. Yngst bland
M:s källskrifter är den s. k.
Prästkodex (prästboken), så
benämnd därför att den främst
sysslar med frågor rörande kulten.
Dess huvudpartier i M. (den
förekommer även i Jos.) äro 2 Mos.
25—31, 35—40, hela 3 Mos. och
stora delar av 4 Mos. (i 1 Mos. är
den blott representerad av några
enstaka kapitel). Monoton och
omständlig samt fallen för
stora sifferuppgifter, härrör den
från judiska präster i Babel
(omkr. 550—500 f. Kr.) och torde
vara den lagbok, som Esra
införde i Jerusalem. Om
samman-arbetningen av de nämnda
källorna se Judisk litteratur
sp. 235 f. (Esra är dock trol. ej
slutredaktören). Ur det större
sammanhang, som flertalet av
källorna omspände, utsöndrades
M. ss. en avgränsad helhet
sannolikt omkr. 400 f. Kr., då trol. även
femdelningen genomfördes.
Mosel [må’§el], fr. Moselle,
vänsterbiflod till Rhen,
upprinner i s. Vogeserna, genomflyter
franska dep. Vosges,
Meurthe-et-Moselle och Moselle samt
preussiska Rhenlandet, upptar från h.
Meurthe och Saar samt mynnar
vid Koblenz i Rhen. 514 km.,
därav 344 segelbara. M. har
förbindelse med Marne—Rhenkanalen;
längs en del av mellanloppet går
Moselkanalen. M:s dal är
ett berömt vinodlingsområde.
Moseley [måosli], Henry
Gwyn Jeffreys, f. 1887, d.
1915, engelsk fysiker, utförde
efter Braggs metod epokgörande
mätningar av våglängden för
karaktäristiska röntgenstrålar
(se d. o.) och uppställde en lag
för sambandet mellan våglängd
och atomnummer.
Moselle [-sä’ll]. 1.
Departement i ö. Frankrike, utgjorde
1871-—1919 Tyska Lothringen.
Jordbruk i floddalarna, bergsbruk
och industri. 600,000 inv.
Huvudstad Metz. — 2. Se Mosel.
Moser [må’§er], Lukas, tysk
målare, verksam under 1400-t:s
förra hälft i Schwaben. M.
inleder den realistiska riktningen i
tyskt 1400-talsmåleri och visar i
sitt enda kända verk,
Magdalena-altaret i stiftskyrkan i
Tiefen-bronn (1431), en förvånansvärt
frisk landskapsuppfattning.
v. Moser [må’ser], Gustav,
f. 1825, d. 1903, tysk författare,
skrev populära lustspel, av vilka
åtskilliga uppförts även i Sverige
(bl. a. det tills, med F. v.
Schön-than skrivna Krieg im Frieden,
1880; Krig i fred, uppf. s. å.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
