Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musikaliska akademien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Musikdirektör—Musikinstrument
384
tiv, bringades dessa att ljuda med
hjälp av en stiftförsedd,
fjäderdriven 1. kringvevad vals; i nyare
M. utlöses spelmekanismen på
mekanisk 1. pneumatisk väg med
hjälp av perforerade plåtskivor 1.
ock papprullar L -skivor. De mest
utvecklade M. äro
pianospelapparaterna (se d. o.). Till M. kunna
även räknas fonografer (och
grammofoner) samt
reproduk-tionspianon, som uppteckna och
återge spelade stycken.
Musikdirektör, enl. äldre
bestämmelser titel å den, som
genomgått statens
musikkonserva-torium och där avlagt fullständig
musikdirektörsexamen, numera
titel rätteligen endast å vissa ledare
av militär musikkår, vilka
genomgått musikkonservatorium.
Musikdrama, se Opera.
Musikforskning, studiet av
samtliga företeelser rörande
musiken, omsluter musikhistoria
med musikpaleografi,
musikteoretiska fack, musikalisk etnografi,
estetik, akustik m. m.
Musikföreningen, en 1880 i
Sthlm stiftad körförening, har i
regel givit tre 1. två konserter
årligen, varvid större vokalverk
framförts. Dirigenter ha bl. a.
varit L. Norman, F. Neruda samt
V. Wiklund (sedan 1915).
Musikhistoria, den del av
musikforskningen (se d. o.), som har
till uppgift att lämna en
vetenskaplig framställning av
musikens utveckling. — Ett mera
kritiskt studium av M. uppkom först
under senare delen av 1700-t.
Då och i början av 1800-t.
ut-kommo med korta mellanrum
arbeten av Pad re Martin i,
Hawkins, B u r n e y och
F o r k e 1, av vilka likväl endast
Hawkins’ och Burneys
slutfördes. Ofullbordade blevo även
senare arbeten i allmän M. av
A m b r o s och F é t i s. Av
moderna sammanfattande arbeten
märkes Oxford history of music
(1901—05), i vilken olika
perioder behandlats av skilda
författare. R i e ma n n s Handbuch
der Musikgeschichte (1904—13,
nya uppl. 1921 ff.) utgör närmast
en serie uppsatser över speciella
problem. En översikt av den
allmänna M. ingår i den av G. Ad
-ler jämte ett flertal medarbetare
utgivna Eandbuch der
Musik-geschichte (1924) samt i ett
flertal kompilationsverk (Dommer,
Naumann, Combarieu m. fl.).
Musikhistoriska museet i
Sthlm, stiftat 1899, omfattar
omkr. 1,300 äldre instrument
samt musikalier, porträtt m. m.
M. åtnjuter från 1908 statsanslag.
Musikinstrument indelas i
sträng-, blås- och slaginstrument.
Stränginstrument underindelas i
stråkinstrument,
omfattande bl. a. violin, altviolin,
vio-loncell, kontrabas, nyckelharpa
m. fl., samt
harpinstru-m e n t (även, ehuru oegentligt,
kallade k n ä p p i n s t r u ment),
upptagande dels M., vilka för
varje ton ha en särskild sträng,
ss. harpa, kitara, lyra, klaver,
dels M., på vilka strängarna
genom fingergrepp kunna förkortas,
ss. luta, gitarr, mandolin m. fl.
Biåsinstrument indelas i t r ä
-instrument, med bl. a. flöjt,
oboe, engelskt horn, klarinett,
fa-gott, samt
mässingsinstrument, omfattande valthorn,
trumpet, basun, tuba, saxofon
m. m. En förening av flera
blås-instrument är orgel m. fl.
Slaginstrument äro dels puka, klockor
och klockspel (stämda i viss ton),
dels trummor, tamburin,
kastanjetter, bäcken, triangel m. fl.
till tonhöjden icke bestämda M.
— Enl. ett för vetenskapligt än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
