Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Människan
512
o. s. v. se de resp, organens
namn. — Fossila
människoraser (om nutida raser se
Människoraser). Betr, ett fossilt
fynd, Pitheca’nthropus (jfr d. o.),
äro meningarna alltjämt delade,
huruvida det är en ytterst
primitiv M. 1. en människoliknande
apa. Med stöd av funna eoliter
(ej bearbetade bitar av flinta,
som anses ha begagnats som
redskap) förmodar man, att en
människoliknande varelse levat
under tertiärperioden, ehuru rester
av en dylik ej anträffats. Den
äldsta hittills funna verkliga M.
levde under en interglacial tid och
tillhörde dels
Heidelberg-rasen, uppkallad efter en käke
från Heidelberg, dels
Neander-thalrasen, så kallad efter
platsen för det första fyndet,
Ne-anderthal vid Düsseldorf. Denna
senare ras har även uppfattats
som en särskild art, Homo
primi-ge’nius. Fynd ha sedan gjorts
flerstädes i Europa, ss. Frankrike
(Le Moustier, La
Chapelle-aux-Saints), Belgien (Spy), Tyskland,
Mähren, Kroatien, Gibraltar, samt
i Palestina och Rhodesia. Kraniet
var utpräglat dolikocefalt
(breddindex 72,5—75,0; jfr
Kranium), hjärnskålshåligheten
relativt liten, ögonhålorna stora,
ögonbrynsbågarna starka och
sammanlöpande, pannan låg och
tillbakalutande, hjärnskålens tak
mindre välvt och nackbenet mer
framåtlutande än hos nu levande
M., underkäken klumpig utan
markerad haka; hörntänderna
hade samma utseende som hos
nutida M. Hjärnans vindlingar voro
få och språkcentrum dåligt
utvecklat. Rasen var småväxt (150
—160 cm.) och grovt byggd.
Benen voro korta, gången trol. ej
fullt upprätt utan något
knäande. — Vid slutet av istiden och
paleolitiska skedet av stenåldern
uppträdde inom
Neanderthalra-sens europeiska område tre nya,
som raser betecknade former,
vilka trol. invandrat till detta
område och vilka anses icke kunna
direkt härstamma från
Neander-thalrasen lika litet som någon av
dem från endera av de två övriga.
Aurignacrasen [årinja’kk-]
kännetecknades av stark
doliko-cefali (breddindex 64,4—66,o)
och långt, smalt ansikte;
primitiva rasmärken voro en svag
prognati och stora ögonhålor.
Fynd av rasen ha gjorts i
Vézère-dalen i dep. Dordogne i s.v.
Frankrike samt i Mähren. •—
Cro-Magnonrasen
karaktäriserades av dolikocefali
(breddindex 72—74), stora, breda,
låga ögonhålor, lågt, över
kind-knotorna mycket brett ansikte
samt stor kroppslängd (180—190
cm.). Fynd ha gjorts i s.v.
Frankrike och i Danmarks
kjökkenmöd-dinger, men av kulturen att döma
har rasen funnits även i n.
Spanien. Man har velat göra gällande,
att den nordiska rasen skulle vara
Cro-Magnonrasens ättlingar. —
Grima’ldirasen var en
ne-groid ras, av vilken tvä skelett
hittats vid trakten av Mentone
(jfr M e n t o n e g r o 11 o r n a).
Trol. har den kommit från Afrika
över Sicilien och Apenninska
halvön. — Människans härstamning.
De fossila och nutida M.
härstamma ingalunda med säkerhet från
en och samma art, och i intet fall
har ursprungsorten hittills
kunnat bestämmas. Om M:s
härstamning ha flera hypoteser uppställts
(jfr Utvecklingslära).
Enl. Schwalbes, den f. n. mest
omfattade, skulle M. leda sitt
ursprung från en människoliknande
apa, som giyit upphov utom till
M. även till sjimpansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
