Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Människoraser
520
siska språk (icke senare
invandrare till Kaukasus, ss. de ariska
osseterna, vilka lia mycket av
nordisk typ, och flera
turktata-riska stammar), vidare
armenierna och de forna hettiterna.
Rasen är starkt inblandad hos
turkfolken, ej blott hos osmanerna
utan även i Turkestan, spec.
bland turkmenerna och i
städerna, samt även i Syrien, Palestina
och n.v. Persien. Rasens urspr.
bärande element torde ha varit
kaukasierna. — F.
Orientalisk ras: dolikocefali, smalt
ansikte, smal näsrot, böjd näsa, i
synnerhet näsbroskets nedre del,
som ofta bildar en ”tipp”
nedanför näsborrarna, djup hakränna,
så att mun och hakspets starkt
framträda, svartbruna, stundom
mandelformiga ögon, som utåt
bilda en spets, medelstorlek,
smärt kroppsbyggnad, ljust
brun-aktig kroppsfärg, svartbrunt hår,
stark skäggväxt och
kroppshårig-het. Rasen, som torde kunna
betraktas som en sidogren till
Medelhavsrasen, är renast hos de
arabiska beduinerna. Med
araberna har den som
blandnings-element förts till Palestina och
Syrien och förhärskar bland Iraks
nomadiserande arabstammar.
Assyrierna voro en blandras av
orientalisk och främre asiatisk
ras. I Babylonien torde rasen
varit blandad med Medelhavsras
(sumererna), och raka näsor
före-kommo där ofta. Dessutom finns
rasen i Persien och Afghanistan
samt, blandad med Medelhavsras
och negerelement, i Abessinien.
Rasens bärande element torde ha
varit semiterna. Hos judarna
förekommer den ren endast hos
de sefardiska, medan de
askena-siska judarna äro starkt
uppblandade. — II. Mongoliska
rasen (förr oegentligt kallad
gula r a s e n; jfr sp. 514) : lågt,
platt ansikte, utstående
kindknotor med i rät vinkel gående,
starkt framskjutande okben, bred,
platt, låg näsrot, ofta nedtill
framskjutet näsbrosk, så att
näsan verkar konvex, svartbruna,
genom förekomsten av
mongolveck till synes snett ställda ögon,
relativt små extremiteter, anlag
för fetma och runda
kroppsformer, gulaktig hudfärg, hos barnen
en blå, senare försvinnande
”mongolfläck” på ryggen, rakt, styvt,
svart hår med grova hårstrån,
svag skäggväxt och kropp shår
ig-het. Rastypen är mera
genomgående än hos vita rasen. A.
Centralmongolisk ras: ind.
84—87, övriga mongoliska drag
starkt företrädda. Renast
förekommer denna ras bland
Mongoliets mongolstammar jämte
dessas språkfränder
kalmucker-na. Den är tämligen ren hos
flera turkiska nomadstammar,
ss. kirgiser och ösbeger, samt
in i s.ö. Ryssland fram till
Volga s. om Kasan. österut
förekommer den som
blandningsele-ment bland manchuerna och in i
Transbajkalien och Korea. — B.
Nordkinesisk ras:
meso-till brakycefali, relativt hög och
bred panna,mannen c:a 170 cm. N.
Kina, särskilt ren i
Huang-ho-området, som blandningselement
i mell. Kina, spec.
Yang-tsi-om-rådet, samt i Korea. — C. S y d
-kinesisk ras: mesocef ali,
mera ovalt ansikte och mindre
kroppslängd än föregående. S.
Kina, Tonking, Siarn,
blandningselement i Japan. — D. Bortre
Indiens mongolras: ind.
82,5—85,5, relativt ovalt ansikte,
liten, ofta något krokig, ej så
platt näsa. Rasen omfattar
annamiter, laosstammarna,
siameser och burmaner samt är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
