Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märg - Märgborrar - Märgel - Märgskida - Märke - Märkesman - Märkrulla - Märla - Märldjur - Märling - Märlspik - Märr - Märs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Märgborrar—Märs
530
rum. — Zool. Beteckning för ett
organs inre del, när denna är
tydligt olikartad mot den yttre (ofta
kallad barken). Ex.: benmärg,
ryggmärg i ryggraden, märg och
bark i binjure och thymus.
Märgborrar, Blasto’phagus,
ett släkte Barkborrar, vilkas
larver allmänt förekomma i
larvgångar under tallbark. De
full-bildade äro svåra skadeinsekter
och förtära veden och märgen i
unga tallskott.
Märgel (ty. Mergel), jord- 1.
bergart, som innehåller en
blandning av dels kalk 1. dolomit, dels
ler- 1. sandmaterial. Kalkmärgel
och dolomitmärgel innehålla
övervägande kalk och dolomit,
ler-märgel och sandmärgel
övervägande ler- och sandmaterial. M o
-ränmärgelär en kalk- 1.
dolo-mitförande morän. — M. är
fruktbarare än kalkfattig jord och
användes förr allmänt som
jordför-bättringsmedel. Dylik m ä r g
-1 i n g har nu vanl. ersatts med
kalkning (se d. o.), som fordrar
mindre arbete. Jfr Jord. —
Märgelgrav 1. -tag, grop,
varur M. upptagits.
Märgelgra-varna bli vanl. vattenfyllda och
ha i s. Sverige stundom använts
för kräftodling.
Märgskida, se Nervvävnad.
Märke, se Pistill.
Märkesman, fanbärare, ett
ämbete i den norska hirden.
Märkrulla, handling, som skall
medföras av fartyg, som på resa
från utrikes ort inlöper i svensk
hamn. M. skall innehålla uppgift
om fartygets namn, hemort, cert,
avgiftspliktiga dräktighet,
redogörelse för lasten m. m.
Märla (holl. merlen, av meren,
surra, förtöja), t r ä n s a, medelst
en smäcker ända fånga lösare
gods, t. ex. vid läggande av
servi-giner, beslagning av kojer m. m.
Märldjur. ”Tångloppa.” Längd c:a 1 cm.
Märldjur, amfipo’der,
Amphi’poda, en underordn.
kräftdjur av gruppen Arthro’straca.
Kroppen är vanl. sammantryckt
från sidorna. Mellankroppens sju,
vanl. fria segment bära vartdera
ett par extremiteter, försedda med
bladformiga gälar, hos honan med
tunna plattor, som sammanlagda
bilda en kammare, i vilken äggen
utvecklas. Bakkroppen bär tre par
främre sim- och tre par bakre
hoppfötter. M. leva i sött och salt
vatten och livnära sig huvudsaki.
av rov. Särskilt känd är
sötvat-tensformen Ga’mmarus pu’leæ,
”tångloppan”. — Se även
Strup-f o t i n g a r.
Märling (av märla), smäckert,
2-strängt tågvirke av finare garn,
använt för lättare sjömaning.
Märlspik (av märla), spetsigt,
spolformigt verktyg av stål;
användes bl. a. vid splitsning.
Märr, se Hästd j ur sp. 1162.
Märs (holl. mers), plan, som
vilar på salningarna å masterna
å större segelfartyg och tjänar
till spridning av vanten, så att
god stöttning ernås åt stänger och
bramstänger. M. benämnas efter
resp, master fock-, stor- och
kryss-märs. Stridsmärsar
(mastkorgar) med
uppställningsplats för kanoner användas
numera ej å krigsfartyg. M. å dylikt
fartyg utgör endast
observationsplats och eldledningsplats för
grövre artilleri. — M ä r s r å r,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
