Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nansenfonden ... - Napoleon, franska kejsare och prinsar - 1. Napoleon I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Napiers diagram—Napoleon
600
General Napoleon Bonaparte. Målning
av Antoine Jean Gros. (Louvre.)
1840—41 och förde under
Krim-kriget befälet över den engelska
östersjöflottan. — 3. Robert
Cornelis N., baron N. o f
Magdala, f. 1810, d. 1890,
fältmarskalk, utmärkte sig i
Indien, deltog som divisionsgeneral
i kriget mot Kina 1860 och ledde
1868 med stor skicklighet en
expedition till Abessinien, där han
bl. a. intog residenset Magdala.
Överbefälhavare i Indien 1870,
guvernör på Gibraltar 1876—83.
Napiers diagram [ne’jpjo§],
deviationsdiagram för
kompasskurser.
Napoleon (fr. Napoléon),
franska kejsare och prinsar. 1. N. I,
f. 1769 i Ajaccio på Korsika, d.
1821 på S:t Helena, son till Carlo
Bonaparte (se d. o.) och Lætitia
Ramolino. Efter utbildning vid
krigsskolorna i Brienne och Paris
blev N. 1785 underlöjtnant vid
artilleriet. Med energi studerade
han särskilt matematik, historia,
geografi och artillerivetenskap.
Sedan han deltagit i Paolis
korsi-kangka frihetskamp, kastade han
sig 1793 in i franska
revolutionens strider. Han förenade sig
först med jakobinerna, deltog
verksamt i betvingandet av
Tou-lon 1793 och blev s. å.
brigadgeneral vid artilleriet. Efter
thermi-dorkuppen (1794) var han nära att
dela de fallna jakobinledarnas öde
men lyckades snart komma i gunst
hos de nya makthavarna, bl. a.
tack vare sitt giftermål med den
inflytelserika Joséphine de
Beau-harnais. Efter att ha undertryckt
ett parisiskt borgaruppror 1795
blev han f. å. överbefälhavare
under fälttåget i Italien. Där visade
han både sin överlägsenhet som
strateg och sin förmåga att vinna
soldaterna. Genom lysande
framgångar framtvang han 1797 freden
i Campo Formio (se d. o.). F. å.
företog han en expedition till
Egypten för att därigenom
betvinga England. Efter
återkomsten utförde N. med hjälp av
brodern Lucien, Sieyès m. fl.
”bru-mairekuppen”, som gjorde honom
till förste konsul (1799). 1801
avslöts freden i Lunéville,
varigenom Rhen blev Frankrikes
östgräns (de därigenom av förluster
drabbade furstarna skulle få
ersättning ö. om Rhen), samt 1802
freden med England i Amiens (se
vid. Franska revolutionen).
Som förste konsul utförde N. ett
storartat fredsarbete (se
Frankrike sp. 516). Sålunda
befästande sin maktställning, lät N. sig
väljas till konsul för livstiden
1802 och till ”fransmännens
kejsare” 1804. Kring kejserliga
hovet i Tuilerierna utvecklades
ett hovliv i gammal stil, där en
av N. nyskapad adel var
tongivande, och ett strängt
regeringssystem med censur, polisvälde och
spionerier infördes. Härvid var
Fouché N: s främsta redskap,
liksom i utrikespolitiken Talleyrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
