Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napoleon, franska kejsare och prinsar - 2. Napoleon II - 3. Napoleon III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Napoleon
606
des i Wien hos sin morfar, kejsar
Frans I, och fick 1818 titeln
hertig avReichstadt. Väl
drömde han om att återställa
kejsardömet i Frankrike, men sjukdom
avbröt tidigt hans bana. — 3. N.
III (före tronbestigningen Louis
Napoléon), f. 1808, d. 1873,
son till N. I:s broder Ludvig 1
av Holland. Sin ungdom
tillbrag-te han mestadels på slottet
Are-nenberg i Schweiz hos modern,
Hortense de Beauharnais, som
ingav honom en svärmisk beundran
för farbroderns, N. I:s, minne.
1830—31 vistades han i Italien,
där han inblandades i politiska
strider och knöt för framtiden
betydelsefulla förbindelser med
revolutionära och nationalistiska
kretsar. Sedan han efter ”N. II: s”
död av bonapartisterna erkänts
som pretendent, gjorde han 1836
ett kuppförsök i Strassburg, efter
vars misslyckande han
landsför-visades till Amerika. 1837
återvände han till Europa och
till-bragte några år i England; här
skrev han Des idées
Napoléonien-nes (1839), vari han sökte
omtolka sin store farbrors
handlingar till överensstämmelse med sin
egen nationalistiska och socialt
betonade uppfattning. Under
intrycket av den hänförelse för
Na-poleonsminnet, som uppflammade
i samband med hemförandet av
kejsarens lik till Frankrike,
gjorde N. i Boulogne 1840 ett nytt
försök att göra sig till Frankrikes
härskare. Det inbragte honom
emellertid fängelse på fästningen
Ham, där han skrev Eætinction
du paupérisme (1844), som gav
uttryck åt hans människovänliga,
sociala utopier. 1846 lyckades han
rymma till England, varifrån han
under februarirevolutionen (se d.
o.) 1848 återvände till Frankrike.
Med klokt begagnande av de re-
Napoleon. III. Fotografi från 1858.
volutionära stämningarna
lyckades han bli vald till republikens
president 1848 och införde efter
en statskupp 1851 en ny, efter
konsulatförfattningen 1799 kopierad
författning, som endast utgjorde
en övergång till kejsardömet 1852
(se Frankrike sp. 519). N:s
insats i Frankrikes inre
utveckling är betydande, särskilt
ekonomiskt och socialt. Näringslivet
blomstrade under den av N.
genomförda frihandelsregimens
inverkan, och Suezkanalen byggdes
för franska pengar. N. sökte
förbättra arbetarklassens villkor
genom välfärdsåtgärder och
offentliga arbeten, bl. a. omreglering av
Paris (jfr Haussmann). N.
hann även ägna sig åt
historieforskning och utgav bl. a. Histoire
de Jutes César (2 bd, 1865—66).
Inom utrikespolitiken sökte N.
uppta sin farbroders roll och
lyckades för en tid åt Frankrike
återvinna dess gamla ledande
ställning i Europa. N. kände sig
som förkämpe för ett modernt
Europa, byggt väsentligen på
nationalitetsprincipen. Hans
ingripande mot Ryssland i Krimkriget
(se d. o.) förlänade honom en
ledande ställning på
fredskongressen i Paris 1856. En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
