Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napoleon, franska kejsare och prinsar - 3. Napoleon III - 4. ”Napoleon IV” - Napoli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
N a poli—N ar bonne
608
för N. var upprättandet av
nationalstaten Rumänien 1859.
Likaledes ingrep N. s. å. till
den italienska enhetsfrågans
lösning (se Italien sp. 1605).
Han bidrog avgörande till
frigörelsen från Österrike och vann
åt Frankrike Savojen och Nizza.
Däremot grusades hans
förhoppning på ett italienskt
statsförbund under fransk hegemoni, i det
bl. a. hans krav på Kyrkostatens
fortbestånd väckte ovilja. Denna
ståndpunkt bestämdes av N: s
starkt klerikala orientering,
vilken också var en av
utgångspunkterna för hans misslyckade
försök att skapa en fransk
intressesfär i Mexiko (se d. o. sp. 87).
Detta och N: s motgångar i den
diplomatiska dragkampen med
Bismarck på 1860-t. bidrogo att
väcka en stark opposition, som
han förgäves sökte bemästra
(”liberala kejsardömet” 1870; se
Frankrike sp. 520). Fysiskt
och psykiskt bruten, var han ur
stånd att motsätta sig
krigsförklaringen mot Preussen (1870). I
Fransk-tyska kriget (se d. o.)
spelade han en passiv roll,
tillfångatogs och fördes till Wilhelmshöhe
i Tyskland. Hans kejsardöme föll
med honom, och N. tillbragte sina
sista år i Chislehurst nära
London. — N. har blivit föremål för
måttlös både över- och
underskattning. Jämte obestridlig politisk
begåvning och härskarvilja under
hälsans dagar ägde han flera
vinnande mänskliga egenskaper. N.
var från 1853 gift med Eugénie
(se d. o.) de Montijo. — 4. ”N.
IV”, f. 1856, d. 1879, ende son till
N. III. Under sin ungdom kallad
”kejsarprinsen”, var han efter
faderns död bonapartisternas
tronpretendent. N. vistades efter 1870
i England och dödades under en
engelsk expedition mot
zulukaff-rerna i Syd-Afrika.
Na’poli, se Neapel.
Nara, träslå, som fästes
tvärsöver timmer, plankor 1. bräder
(t. ex. i en dörr) för att
sammanhålla dem. För förhindrande av
sprickbildning i träet brukar N.
vara infälld (gradad) i detta.
Nara, stad på Honshu, Japan,
s. om Kyoto. Järnvägsknut. 40,000
inv. — N. var Japans (se d. o. sp.
67) huvudstad och kulturella
centrum under 700-t., från vilken
tid en mängd märkliga byggnader
och anläggningar bevarats, ss.
templen Todaiji och Yakushiji (se
ill. till Byggnadskonst sp.
823—824 och 825) — det förra
med bl. a. en kolossalstaty av
Buddha, Dai-Butsu —, en
vidsträckt djurpark och framför allt
den kejserliga skattkammaren
Shosoin med oskattbara
konstföremål och dyrbarheter.
Narasväxten, Acanthosi’cyos
ho’rrida (fam. Cucurbita’ceae),
bladlös, tornig buske med ätliga
frukter och oljerika frön, växer på
sanddyner i s.v. Afrika.
Narbada [naba’dø], eng.
Ner-budda, flod i v. Främre Indien. N.
utfaller i Cambayviken; segelbar
blott några få mil. N. är en helig
flod med många vallfartsorter vid
stränderna. 1,300 km. 100,000
kv-km:s flodområde.
Narbonne [-bå’nn], stad i dep.
Aude, s. Frankrike, nära
Medelhavet. Vinodling och industri.
Järnvägsknut. 28,000 inv. — N.
har delvis en mycket ålderdomlig
karaktär. En ytterst intressant
byggnadsgrupp bildas av den 1272
påbörjade forna katedralen, varav
endast det ståtliga korpartiet
fullbordats, ett sengotiskt kloster
och det ärkebiskopliga palatset,
en delvis av Viollet le Duc
förnyad gotisk praktbyggnad, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
