Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neusatz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Neutralitet
768
utom av England, som fortsatte
att uppbringa och prisdöma
neutrala fartyg, som
transporterade fientligt gods. I mitten av
1700-t. utfärdade England än mer
skärpta bestämmelser. Ständiga
konflikter med och gensagor från
de neutrala följde. Av M. H ü b
-ner (se d. o.) framlagda
principer inledde en ny period i N: s
historia, då de sedermera blevo
grundläggande för det första
väpnade neutralitetsförbundet av
1780 mellan Sverige, Danmark
och Ryssland. Detta åsyftade
gemensamt uppträdande till
försvar för vissa regler, nämligen
bl. a. att fientligt gods skulle vara
fritt under neutral flagga, att
endast varor, som uteslutande
skulle användas till krigsbruk
voro kontraband samt att neutrala
fartyg ägde att obehindrat färdas
mellan de krigförandes hamnar
och utefter deras kuster. Till
dessa regler anslöto sig en hel del
länder, dock ej England. Under de
franska revolutions- och
Napo-leonskrigen inträdde på
neutrali-tetsrättens område nästan
fullständig rättslöshet, som först
småningom gav vika. Vid
Krim-krigets utbrott förklarade
England och Frankrike, att de ej
skulle konfiskera fientligt gods
under neutral flagga. Ryssland
avgav liknande förklaring. Efter
freden 1856 erkändes genom
Parisdeklarationen (se d. o.), att
neutral flagga skyddar fientligt
gods utom krigskontraband,
varjämte konfiskation av neutralt
gods utom kontraband under
fientlig flagga förbjöds. Den
neutrala sjöfarten tryggades vidare
genom bestämmelsen, att en
blockad för att vara bindande skall
vara effektiv. Deklarationens
bestämmelser blevo allmänt
erkända men voro i flera avseenden
ofullständiga. En internationell
reglering av N., direkt avseende
den neutrala handeln och
sjöfarten, skedde först genom
London-deklarationen (se d. o.), som
vis-serl. icke ratificerades av
England, men vars regler närmast
voro ett uttryck för gällande
sedvanerätt. — Spörsmålet om
vilka förpliktelser N. medför, blev
i äldre tid sällan behandlat. Det
upptogs i slutet av 1700-t. av G.
F. v. Martens (se d. o.), och
under 1800-t. utformades det
moderna neutralitetsbegreppet, med
fastslående av att såväl de
neutrala som de krigförande stå till
varandra i ett visst
rättsförhållande med därav härflytande
rättigheter och förpliktelser. Vad
som väsentligt bidrog till denna
utveckling var A 1 a b a m a a f
-f ä r e n. Under nordamerikanska
inbördeskriget utrustades i
England för sydstaternas räkning en
del kryssare, bl. a. Alabama,
avsedda att användas mot
nordstaterna. Efter kriget krävde
amerikanska regeringen av den brittiska
ersättning för den skada, som de
amerikanska handelsfartygen
lidit, och vid skiljedom dömdes
England att utge skadestånd. I
Washingtontraktaten 1871 (före
skiljedomen) enades man om vissa
grundsatser, nämligen att en
neutral regering dels vore förpliktad
att iaktta due diligence, nödig
noggrannhet, för att inom sin
jurisdiktion hindra utrustning av
skepp, som antoges vara avsett
att deltaga i kriget, dels icke
måtte tillåta, att de krigförande
använde dess hamnar 1.
sjöterritorium till bas för
krigsoperationer 1. försågos med vapen och
krigsförråd 1. värvade manskap.
Ehuru formellt icke allmänt
antagna, blevo dessa regler av stor
betydelse. 1862 utfärdade nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
