Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerikansk litteratur - Nordamerikansk musik - Nordamerikansk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Nordamerikansk musik—Nordamerikansk teater
900
med E. W. Howe (f. 1854) och
Hamlin Garland (f. 1860)
kom en saklig, allvarlig
prosadiktning om människor och
förhållanden i väststaterna, där
författaren ej längre hämmades av
det pryderi och den rädsla för att
vidröra aktuella spörsmål 1.
blotta samhällets skuggsidor och
människors felsteg, som präglat
flertalet föregångare. Socialt
missnöje och kritik framträdde
hos Frank Norris, Upton
Sinclair och JackLondon
(se dessa ord); den senare odlade
dock mest en romantisk
vildmarks-och sjölivsnaturalism. Tragiken i
det amerikanska nutidslivets
futtighet och grymma
misshushållning med människomaterialet är
innehållet i Th. Dreisers (f.
1871) kompakta
storstadsroma-ner, medan Sinclair L e w i s
(se d. o.) humoristiskt beler
hyckleriet och självbelåtenheten i
småstaden, som av Edgar Lee
Masters (se d. o.) i Spoon
river anthology rönt en bitter och
hård medfart. Kritisk och
oppositionell, självrannsakande och
socialt nagelfarande är en stor
del av denna moderna vitterhet.
Willa Cather (f. 1876) ger
präktiga bilder av invandrarna;
hos Sherwood Anderson
(f. 1876) sjuder i originella
berättelser tidens oro. Poesin
strävar efter 1910 att frigöra sig från
inhemsk schablon och europeiska
förebilder. E. A. Robin son (f.
1869) är en manlig, reflekterande
skald; Robert Frost (f.
1875) skildrar vardagsliv bland
lantfolket i Nya England, V a
-chel Lindsay (f. 1879)
diktar expressionistiska sånger,
CarlSandburg (f. 1878)
besjunger Chicagos rök och stål,
präriernas ändlösa vetefält;
Sara Teasdale (f. 1884)
är en melodisk centrallyriker. •—
Osjälvständig och svag är
dramatiken ; Eugene O’Neill
(se d. o.) har blivit ryktbar
genom sensationell naturalism.
Nordamerikansk musik.
Musiklivet, som i äldre tid
huvudsaki. bar religiös prägel, har först
under 1800-t. och senare nått en
rikare och mångsidigare
utveckling, särskilt i de större städerna.
Av en äldre tonsättargeneration
anslöto sig Paine, Parker
m. fl. till tyska efterromantiska
strömningar, under det C h a d
-w i c k samt framför allt Mac
D o w e 11 skapat en mera
personligt egenartad stil. En strävan att
sammansmälta primitiv, nationell
melodik med europeisk teknik
förmärkes bl. a. hos G i 1 b e r t,
Powell och Shepherd, andra
riktningar representeras av M a
-son, Loeffler, Grainger
m. fl. Stående operor finnas i New
York (se Metropolitan
Opera), Boston och Chicago.
Nordamerikansk teater.
Redan under förra hälften av 1700-t.
förekommo i Amerika spridda
föreställningar av kringresande
trupper, men puritanismen såg
dessa försök med oblida ögon, och
lagstiftningsåtgärder vidtogos.
Emellertid kunde man icke
genomföra något teaterförbud,
minst av allt sedan engelska
sällskap börjat hitta vägen över
Atlanten. Mest bekant av dessa
var H a 11 a m s, som spelade
under senare hälften av 1700-t. Sin
glansperiod fick N. vid 1800-t :s
mitt, då landet gästades av
ryktbara europeiska konstnärer, vilka
utövade ett starkt inflytande även
på den nationella
skådespelarkonstens utveckling. Amerikas
kanske störste skådespelare anses
vara Edwin Booth (f. 1833, d.
1893), som särskilt framträdde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
