Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Nordens förhistoria
956
der till de nuv. nordborna. Under
stenålderns sista del bli
metallerna, främst kopparn, kända.
Därmed förberedes från omkr. 2000
f. Kr. bronsåldern, vars inträde i
Norden sker ung. samtidigt som
i övriga delar av Europa (omkr.
1800 f. Kr.). De nordiska folken
visa snart efter metallens
införande en förvånansvärt hög kultur.
Vapen, redskap och prydnader
visa såväl genom teknik som
utformning självständigt nationella
former. Dräkter av ylle ha
påträffats i åtskilliga danska gravfynd.
Livlig samfärdsel med andra folk
ägde rum till lands och sjöss, och
hällristningarna avbilda ofta
nordiska bronsåldersskepp. Om de
religiösa föreställningarna under
bronsåldern och närmast
föregående tid se Fornnordisk
religion sp. 359—361.
Ka-laktäristiska för äldre
bronsåldern äro särskilt de stora
gravhögarna i Syd-Skandinavien.
Längre mot n. äro dessa högar
mera sällsynta; märkligast är
”Kung Björns hög” vid Håga
utanför Uppsala, vars rika
gravgods tyder på att den är
uppkastad över en mäktig hövding. Andra
gravformer under bronsåldern äro
de nakna stenrösena 1. kumlen,
som särskilt uppträda i Sveriges
kusttrakter. Under äldre
bronsåldern (liksom under stenåldern)
begrovos de döda obrända i kistor
av sten 1. (i Danmark) i kluvna
och urholkade ekstockar (senare
genomfördes likbränningen
allmänt). Gravfynd från yngre
bronsåldern äro fattiga, medan
däremot fynd från mossar o. d.
(offer 1. depotfynd) äro mera
givande. Omkr. 600 f. Kr. blir
järnet allmänt känt och nyttjat. I
motsats till bronsen, som
importerades, producerades järnet
inom Norden tack vare de rika
myrmalmsfyndigheterna.
Järnålderns äldre skede, det
förromerska, omfattande årh.
närmast f. Kr., är märkligt fattigt
på fynd (tidens gravfält ligga
oftast under flat mark).
Frånvaron av fynd i Skandinaviens
nordligare del har satts i
samband med en då inträdande
klimatförsämring. Redan nu
under-höllos handelsförbindelser mellan
Norden och s. Europa, huvudsaki.
genom keltisk förmedling.
Alltsedan förromerska järnåldern
hade även folkstammar från
Norden trängt ned mot s., nämligen
cimbrer, burgunder, goter,
heru-ler, trol. langobarder (se dessa
ord). Genom dessa folk stod
Norden alltsedan tiden omkr. Kristi
födelse i kontakt med romersk
kultur, varför man benämner de 4
första årh. e. Kr. romerska
järnåldern. Till Norden infördes då
romerska föremål (bronskärl,
glas, silvermynt), och konsten att
löda och förgylla metall samt
skrivkonsten (se Runor) blevo
kända. Religionen rönte stark
påverkan av antik mytologi. Antagl.
förekommo ett flertal
folkförflyttningar i Norden, särskilt i
Danmark, där man vid Vimose,
Thors-bjerg och Nydam funnit rika
fynd av förstörda vapen, trol.
offer efter vunna segrar. Redan
under yngre järnåldern voro
svearna bosatta i Mälardalen och
utgjorde tack vare sin sjömakt ett
av de mäktigaste folken. — Omkr.
400 inträder den s. k.
folkvandring stiden (se d. o.), vår
förhistorias ”guldålder”, som
utmär-kes av en i konstnärligt
hänseende högtstående kultur.
Förvånande stor är guldrikedomen i
Norden (särskilt i Västergötland),
härrörande från romerska
tributer till germanska krigarskaror.
Till de märkligaste minnena från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
