Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordens förhistoria - Nordenskiöld - 1. Nils Gustaf Nordenskiöld - 2. Adolf Erik Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Nordenskiöld
958
folkvandringstiden höra de (under
flat mark liggande) båtgravarna
i Vendel (se d. o.), efter vilka
tiden 600—800 i Svealand även
benämnes Vendeltid. Den senare
järnålderns vanligaste gravform
är högen; ett flertal dylika äro
ofta samlade i större 1. mindre
gravfält invid byar och gårdar.
Särskilt ryktbara äro de s. k.
kungshögarna, vilka antas ha
uppkastats över konungar och
hövdingar. De märkligaste av
dessa ligga vid Gamla Uppsala
(se d. o.). Från denna och
följande tid datera sig trol. de
domareringar, skeppssättningar och
tingshögar (se dessa ord), som
man satt i förbindelse med ting
och därvid hållna kultfester.
Under folkvandringstiden uppfördes
fornborgar till försvar av
bygderna. Särskilt talrikt förekomma de
i Östergötland, vilket trol.
förklaras av den hårda kampen mellan
”Sveariket” och ”Götariket” (se
Götaland.). Under slutet av
denna period utövar det mäktiga
Frankiska riket ett starkt
kulturellt inflytande på Norden. —
Järnålderns följande skede,
vikingatiden (800—omkr. 1000),
kan delvis räknas till historisk
tid, men dess historia belyses dock
i hög grad av fornfynden. Såväl
talrika runinskrifter som fynd av
västeuropeiska mynt belysa
vikingatågen (se d. o.) västerut,
vilka särskilt utgingo från
Danmark (Skåne) och Norge. Den
svenska expansionen österut,
särskilt de livliga
handelsförbindelserna med Ryssland och Orienten,
klarlägges genom de enastående
rika fynden av orientaliska mynt,
vilka talrikast påträffas på
Gotland. Såväl i Sverige som i
Danmark finnas rika lämningar från
stadsliknande handelsorter, ss.
Birka (se d. o.) och Schleswig
(Hedeby), vilka ge en god inblick
i vikingatidens kultur och
antydningar om förbindelserna med det
övriga Europa. De märkligaste
gravfynden från denna tid ha
gjorts i Norge, i det att tvenne
rikt utrustade skepp framgrävts
ur gravhögar i Vestfold (se
Ose-bergfyndet och
Vikingaskepp). Ändra märkliga högar
äro de s. k. kungshögarna på
Adelsön (nära Birka), som
möjligen rests över sveakonungar, och
de i Jällinge (se d. o.) över danske
konungen Gorm och hans gemål.
De talrika runstenarna belysa
även i stora drag
bebyggelseförhållanden och kristendomens
spridning i Norden vid 1000-t:s
början. Av stort intresse äro även
bildstenarna på Gotland (se d. o.
sp. 1404), som delvis komplettera
de upplysningar om vikingatidens
religiösa föreställningar, som vi
kunna hämta ur eddasångerna.
Nordenskiöld, svensk
friherr-lig samt svenska och finländska
adliga ätter. En adlig och
friherr-lig gren skriver sig
Norden-skjöld (se d. o.), en friherrlig
Nordensköld. 1. Nils
Gustaf N., f. 1792, d. 1866,
finländsk mineralog, bergmästare
i Finland 1818, överintendent vid
bergsstyrelsen i Finland 1824.
Bidrog kraftigt att utvidga
kännedomen om Finlands
malm-och mineralförekomster. — 2.
Adolf Erik N., f. 1832, d.
1901, den föreg:s son, frih.,
forskningsresande och vetenskapsman.
Född i Helsingfors, blev N., som
måst avbryta sin karriär i
Finland efter ett de ryska
myndigheterna stötande festtal, 1858
prof, vid Naturhistoriska
riksmuseet i Sthlm. 1858—-76 deltog
han i 1. ledde flera resultatrika
expeditioner till Spetsbergen,
Island, Grönland och Jenisejs myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
