Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Norge (Historia — 1030)
1004
beiderbladet, båda i Oslo.
Förnämsta vecko- och
månadstidskrifter äro resp. Ukens Revy och
Samtiden. Bland mer speciella
tidskrifter kunna nämnas Kirke
og Kultur, Statsökonomisk
Tids-skrift och Edda (för
litteraturforskning). — Historia.
Forntiden och medeltiden
intill 1130. Om N:s äldsta
bebyggelse se Nordens
förhistoria. Redan under
bronsåldern ha i N. (främst i
kusttrakterna i s. och v.) funnits
hövdingar med makt över icke obetydliga
folkförbund. Under de första årh.
e. Kr. framträda en mängd
stammar, organiserade i småriken.
Under vikingatiden skönjes en
fastare tingsordning liksom ansatser
till sammanförande av större
rättsområden (urspr. Eidsivating).
Också kulten koncentreras till
fasta tempel, hov. Vikingatidens
norrmän bedrevo ej blott
vikingatåg (se d. o.) utan även fredlig
utrikeshandel med länderna i s.
och v. Trol. redan på 600-t. hade
norrmän bebyggt Orkney- och
Shetlandsöarna. Från slutet av
700-t. begynner bebyggelse på de
Brittiska öarna och i Normandie,
längre fram även kolonisation
uppåt Finnmarken och på de
tidigare obebodda Färöarna och
Island samt på Grönland. Danska
konungar härska tidvis i s.ö. N.,
och nya ”riken” uppstå. På 800-t.
framträder ett rike i Vestfold,
vars konungaätt räknade sig till
Ynglingaätten (se d. o.). Från
Halvdan Svarte och hans
son Harald Hår fager
(860—933) i Vestfold utgick en
erövring, som slutade med N: s
samling till ett rike (se H a r a 1 d
sp. 457 f.). Denna samling blev ej
varaktig. Sonen Erik Blodyx
blev ett slags överkonung i N.,
men även de andra sönerna buro
konunganamn, och Ladejarlarna
härskade i Tröndelagen. Erik
Blodyx störtades 935 av sin
broder Håkan A d e 1 s t en s
-f ostre (935—961), som till
Vestlandet utsträckte den i Viken
äldre ledingen (se d. o.) och
ordnade rättsväsendet. Han
efterträddes av Erik Blodyx’ söner,
som, illa tålda på grund av sin
våldsamhet, 970 störtades av sin
släkting på mödernet, Danmarks
konung Harald Blåtand, i förening
med jarlen Haakon Sigurdsson
(se denne). Dessa delade nu N.,
men i bådas delar voro fylkenas
stormän nästan oavhängiga, och
riket var faktiskt splittrat. Det
nationella konungadömet
återupprättades av Olof T r y g g v e s
-son (995—1000), son av en
småkonung i Viken. Han hyllades av
trönderna, i Vestlandet och Viken
och strävade med iver och ofta
med tvångsmedel att kristna N.
Då Olof fördrivit Sven Tveskägg
av Danmark från Viken, slöt
denne förbund mot honom med
Olof Skötkonung av Sverige. Olof
Tryggvesson, som grep till
offensiven, stupade (se S vol der),
varefter N. delades mellan danske
och svenske konungen samt
Haakon jarls söner. 1015—16 kom en
ättling till Harald Hårfager,
Olof Haraldsson (1016—
30) till makten och genomförde
på allvar N: s samling. Med den
nyomvändes trosnit befäste Olof
kristendomen, ofta med tvång.
Själen i det kyrkliga
organisationsarbetet var Olofs
angelsach-siske hirdbiskop Grimkel. Från
Olofs tid uppbäres förvaltningen
av lendermän och årmän, de
senare lågättade kungsgårdsfogdar,
de förra i regel högborna
hövdingar, som voro låntagare med
krigstjänstskyldighet. Genom
len-dermansinstitutionen anknöts den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
