Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1015
Norge (Historia — 1923)
1016
utanför sin valkrets, vilket
sanktionerades. Formellt var denna
utgång av ”vetostriden” en
kompromiss, reellt betydde den
konungamaktens nederlag och
parlamentarismens seger. Det stora
vänsterpartiet söndrade sig snart i
två grupper: de moderata, som
slöto sig till sin gamle hövding,
och den rena vänstern.
Regeringsmakten innehades växelvis av
högern (E. Stang 1889—91, 1893
—95, F. Hagerup 1895—98) och
vänstern (Steen 1891—93,
Steen-Blehr 1898—1903). En rad
viktiga lagar, åsyftande att befordra
samhällets demokratisering,
genomfördes. Från 1897
förändrade N. sitt tullsystem i
skydds-vänlig riktning. Emellertid väckte
det inre reformarbetet mindre
uppmärksamhet än unionella
konflikter, som 1905 ledde till
unionens upplösning. Den drivande
kraften å norsk sida var då Chr.
Michelsen. — Det nya
konungadömet (19 0 5—).
Redan innan Oskar II avböjt
stortingets anbud att låta en prins
av sitt hus bestiga N: s tron, hade
underhandlingar inletts om ett
eventuellt val av prins Carl
av Danmark. Dennes farfader,
Kristian IX, fordrade emellertid
ett uttalande av norska folket.
Genom folkomröstning gav detta
med ung. 4/5 röstmajoritet sin
anslutning till det påtänkta
valet. 18 nov. valde stortinget
enhälligt prins Carl, som antog
namnet Håkan VII (1905—■).
Genom en integritetstraktat med
Storbritannien, Ryssland,
Frankrike och Tyskland 2 nov. 1907
garanterades N:s integritet.
Strax förut hade Michelsen ss.
regeringschef efterträtts av J.
Lövland. I stortinget inträdde
efter hand en splittring mellan en
regeringsvänlig frisinnad grupp
och en mera radikal, som bl. a.
krävde skärpta lagbestämmelser i
syfte att reglera invandringen av
främmande kapital. En radikal
ministär G. Knudsen (1908—10)
genomdrev 1909 lagar ang.
förvärv av vattenfall, bergverk och
annan fast egendom samt skog,
vilka på konservativt håll
betraktades ss. starka ingrepp i den
privata äganderätten. 1910—13
styrde koalitionsregeringar av
högern och frisinnade vänstern.
En radikal stortingsmajoritet
förde ånyo G. Knudsen till
ledningen (1913—20). Under
världskriget var N: s neutralitet mer än
en gång starkt hotad, importen av
livsmedel knapp och ransonering
nödvändig. Skeppsfarten
blomstrade upp, men kriget kostade N.
ett tonnage av mer än en mill. ton
och över 1,500 människoliv.
Kriget förde till ett ömsesidigt
närmande mellan de tre nordiska
rikena. 1915 infördes
obligatorisk medling i arbetstvister och
10 tim. normalarbetsdag, och de
följande åren medförde en
fortsatt social lagstiftning.
Kvinnorna erhöllo 1913 politisk
rösträtt och sedermera valbarhet
och från 1916 tillträde till
statsrådsämbeten. Under kriget hade
vänsterregeringen infört
provisoriskt förbud mot import och
försäljning av rusdrycker, och
genom en folkomröstning 1919, som
gav stort flertal för förbudet,
bekräftades detta, vilket emellertid
ådrog N. ett tullkrig med de
vin-producerande länderna Spanien
och Portugal, till stort avbräck
för N:s fiskerinäring. En
högerministär under O. B. Halvor sen
(1920—21) föll på
traktatförhandlingarna med de
vinproduce-rande länderna, och efter nya
ministerskiften lyckades
högerministären Berge 1923 få förbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
