Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1013
Norge (Historia — 1884)
1014
staka bonderesningar förekommo.
Förhållandet mellan stortinget,
där ämbetsmännen härskade, och
konungamakten blev i början av
1820-t. spänt, bl. a. på grund av att
stortinget trots konungens
motstånd avskaffade adelskapet och
gjorde svårigheter att enl.
Kiel-fredens bestämmelser gälda N: s
andel av Danmarks statsskuld.
Konungens försök att få
grundlagen omarbetad i mera
monar-kisk riktning strandade på
stortingets motstånd. Det ostentativa
17 maj firandet ledde 1829 i
Kristiania till upplopp och militärt
ingripande (”Torvslaget”). Efter
1830 framträdde en snart mäktig
bondeopposition, ledd av O. G.
Ueland, som krävde kommunal
självstyrelse, begränsning av
ämbetsmännens makt samt
sparsamhet. Under inverkan av H.
Werge-land omhuldades
norskhetskäns-lan: det gällde att genomföra N: s
politiska självständighet
gentemot Sverige, dess litterära och
språkliga gentemot Danmark.
Sedan Kristian IV hade ingen
konung så personligt gripit in i
N:s styrelse som Karl Johan
(1818—44), som också vann en
viss popularitet i N. 1840- och
1850-t. karaktäriseras av
betydelsefulla reformer i den
ekonomiska liberalismens anda,
uppburna av det regeringsvänliga
äm-betsmannapartiet under ledning
av A. M. Schweigaard.
Frihandelsprincipen segrade helt i
lagstiftning och administration.
O s k a r I (1844—59) gav vid sin
tronbestigning N. egen
örlogs-flagga med unionsmärke. Under
1840- och 1850-t. gjorde
industrialismen och de moderna
kommunikationerna sitt intåg. De senare
befordrades särskilt under F.
Stängs chefskap för
indredeparte-mentet (1845—56). Då som följd
av februarirevolutionen också i
N. (1848—51) en av studenten
Marcus Thrane ledd, socialistiskt
färgad arbetarrörelse framträdde,
skrämdes bönderna att närma sig
regeringen, östlandets
kapitalstarka storbönder skilde sig
småningom från de små vestländska
jordbrukarna. Mot slutet av
KarlXV:s (1859—72) regering
blev partistriden skarpare mellan
en minoritetsregering med F.
Stang ss. chef och en kraftig
stor-tingsopposition från vänstern,
som utgjordes av liberalerna av
europeiskt snitt samt bönderna
och som stod under J.
Sver-drups energiska ledning.
Böndernas mål var bl. a. sparsamhet
och klassutjämning, under det
Sverdrup främst syftade till ren
parlamentarism. Införandet av
årliga storting (1869) flyttade
tyngdpunkten i statslivet alltmer
från regeringen till stortinget.
Då konungen 1872 vägrade
sanktion på stortingets beslut om
statsråds tillträde till stortingets
förhandlingar, genomfördes
reformen efter fruktlösa
kompromissförsök genom upprepade
stortingsbeslut. Regeringen, som
hävdade, att konungen i
grundlagsfrågor hade absolut veto,
stödde Oskar II (1872—1905)
i hans sanktionsvägran. Sedan
vänstern segrat i 1882 års
valkampanj, ställdes 1883 samtliga
statsråd inför riksrätt, och
statsministern Selmer och de flesta
statsråden dömdes ämbetena
förlustiga. Sedan en ny, konservativ
ministär misslyckats, kom den
forne oppositionschefen J.
Sverdrup till makten (1884—89).
Stortingets beslut om statsråds
tillträde till dess förhandlingar
fattades ånyo 1884 men med
till-lägg, att avgående statsråd kunde
väljas till stor tingsmän även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
