Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1047
Norrlandsfrågan
1048
och av bönderna, från de senare
i början i form av
avverkningsrätter på i regel 50 år; 1889
inskränktes dock på
lagstiftningsväg tiden till högst 20 och 1903
till 5 år. För att varaktigt trygga
råvaruförsörjningen började
bolagen efter hand mera allmänt
förvärva skogsfastigheter, en ur
skogssynpunkt gynnsam men ur
jordbruksekonomisk och social
synpunkt ogynnsam utveckling.
Bolagen utarrenderade vanl. på
kort tid inägojorden och
arrenda-torerna ägnade sitt
huvudintresse åt skogsarbetet och
be-drevo jordbruket mindre intensivt
än den i minskning stadda
självägande jordbruksbefolkningen.
Vidare ansågs övergången av allt
flera gårdar ”i död hand” medföra
en ur folkförsörjningssynpunkt
betänklig stelhet i
jordfördelningen, då bolags jorden i huvudsak
var undandragen
nyodlingsverk-samhet och hemmansklyvning.
Bolagen sålde ofta inägojord, men
därav bildade jordbruk blevo
merendels i avsaknad av
”stödskog” föga bärkraftiga. Den
härigenom unpkomna N. föranledde
under 1890-t. upprepade
framställningar i riksdagen om
åtgärder. På hemställan av 1901 års
riksdag (motion av C. Lindhagen)
tillsatte K. M:t s. å. den s. k.
No r r 1 andskommittén
(ordf, greve L. Douglas) med
uppdrag att utreda, ”huruledes den
självägande jordbruk ande
befolkningens ställning i Norrland och
Dalarna må kunna vidmakthållas
och stärkas och jordbrukets
utveckling i nämnda landsdelar
befrämjas”. I kommitténs 1904
avgivna huvudbetänkande framhölls
bl. a., att trävaruindustrins
jordförvärv i Norrland och Dalarna år
1900 utgjorde c :a 34,3 % av all
enskild jord. Åtminstone 12,000
bön
der beräknades genom
sågverksrörelsens jordförvärv ha upphört
att vara självägande.
Kommitténs betänkande har under de
senaste åren varit utgångspunkten
för all officiell behandling av N.
och därmed sammanhängande
frågor. De viktigaste på kommitténs
förslag grundade lagarna äro
följande s. k. Norrlandslagar.
1) Lag 4 maj 1906 ang. förbud i
vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom i
Norrland och Dalarna (Norrländska
förbudslagen 1. Norrlandslagen).
Lagen utsträcktes till Värmland
1917, till hela riket provisoriskt
1921. Definitiv lag utfärdades
18 juni 1925. Förbudet gäller
odlad och odlingsbar mark å
landet samt stödskog. K. M:t kan
medge undantag. 2) Lag 25 juni
1909 om inskränkning i rätten att
erhålla ägostyckning
(Norrländska ägostyckningslagen), som
avser att säkerställa, att vid
försäljning av inägojord för
husbehov erforderlig skog medföljer.
Lagen kompletteras genom den
norrländska jordavsöndringslagen
31 aug. 1907. Genom flera
riksdagsbeslut, senast 1924, ha dessa
bestämmelser utsträckts att gälla
hela landet n. om Vänern och
Mälaren. 3) Lag 25 juni 1909 om
arrende av viss jord å landet inom
Norrland och Dalarna
(norrländska arrendelagen), som avser
jord, som äges av bolag 1.
ekonomisk förening 1. enskild person,
som icke är mantalsskriven å
fastigheten (s. k. skogsspekulant),
och åsyftar att tillförsäkra
arren-datorerna en mera tryggad
ställning genom att föreskriva, att
arrendetiden ej får understiga 15
år, att arrendator har rätt till
ersättning för nyodling, att
nybyggnadsskyldigheten åligger
jordägaren o. s. v. 4) Lag 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
