Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norska språket - Norske Selskab - Norsk folkemuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Norske Selskab—Norsk folkemuseum
1060
skolestadgan av 1892 överläts åt
vederbörande skolstyrelse att
bestämma läroboksspråket, men
lärjungarna skulle lära sig båda
språken. Som en verkan av
stadgan kunde vid ingången av 1920
konstateras, att ungefär % av
landets skolkretsar, dock ingen av
dessa i städerna, hade ”målet”
till huvudspråk. Lag om
skriftligt prov i båda språken antogs i
fråga om folkskollärarexamen
1902 och i fråga om ”examen
ar-tium” (studentexamen) 1907. —
”Riksmålets” viktigaste olikheter
mot svenskan i bokstävernas
uttal äro: Vokaler: a har vanl.
både som långt (tak) och kort
(takk) ett uttal, som närmar sig
sv. långt a (tak); långa e och ä
(det senares bruk i skrift
inskränktes 1917) uttalas båda som
e (liksom i stockholmskan) : leve
och læse ha alltså samma vokal;
både långt och kort u (hus, full)
uttalas i allm. med ett ljud
emellan sv. u i hus och ty. u i Busen.
Konsonanter: d efter lång
vokal höres ej i ord som gjorde,
fjerde; stj uttalas som tre ljud
(stjerne), ej som s/e-ljud, vilket
däremot är fallet med sj, skj och
sk före len vokal, liksom g(j),
k(j) i samma ställning i allm.
uttalas som j, resp. t;e-ljud (jfr
nedan) : gynge (gunga), gjøre, kyst
(kust), kjær; v i Iv är ofta stumt:
selv (men hörbart i selve), tolv.
Ex. på avvikelse i ljudlängd: dør,
dörr, time med lång vokal, bøn,
lam, ferd, nordisk med kort vokal.
Accenten har (i motsats till
danskan) samma båda huvudarter
som svenskan: akut (t. ex. talet)
och grav (t. ex. tale). Men
melodin är egenartad: överhuvud
stora intervaller och (i motsats
till svenskan) normalt
tonstigning i obetonad stavelse även vid
akut accent på stamstavelsen.
Av
vikelser från svenskan i alfabetet
äro: bruket av æ och ø, även av
aa, som dock alltmer ersättes av
å; gj, kj skrivas nu vanl. i st. f.
blott g, k även före vissa lena
vokaler (e, æ, ø) ; kk nyttjas för
sv. ck. I motsats till danskan
använder N. numera ej stor bokstav
i substantiv. — Landsmålet är
delvis forntrognare, och särskilt
träda de många diftongerna (ei,
au, øy) starkt fram; men även
unga dialektdrag ha upptagits,
t. ex. i den feminina slutartikeln:
boki 1. boka, boken, klokka,
klockan. — De viktigaste nutida
skillnaderna mellan de öst- och
västnorska dialekterna äro:
östnorskan visar en egenartad s. k.
”tilljämning” i av ålder
kortsta-viga ord: stamvokalens kvalitet
rättar sig efter ändelsevokalens
(t. ex. vata, veta o. d.) ;
östnorskan har utom vanligt l även
”tjockt” l, vilket saknas i
väst-norskan. På Sydlandet finnes en
inhemsk, med danskan och den
svenska västkustens mål
överensstämmande övergång av k, p, t,
efter vokal till g, b, d (jfr ovan
om skriftspråket). -— N. talas nu
i hela Norge, utom i de blott av
lappar och finnar bebodda
områdena i n. och några finska
kolonier i s.ö., samt på Färöarna (jfr
d. o. sp. 872) och i de norska
nybyggena i För. Stat.
Norske Selskab [-skap]. 1. Se
Norsk litteratur sp. 1073.
— 2. Elegant klubb i Oslo,
grundad 1818.
Norsk folkemuseum på Bygdö
nära Oslo omfattar museala
samlingar och friluftsmuseum
(gamla bonde- och stadsgårdar),
ägnade att belysa den nationella
kulturutvecklingen efter
reformationen. N. grundades 1894 i Oslo,
överflyttade 1902 till sin nuv.
plats och utvidgades 1907 genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
