Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk litteratur - Norsk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075 Norsk musik 107G
äro Björnsons bondenoveller och
Ibsens och Björnsons historiska
dramer. — Det realistiska
elementet börjar emellertid så
småningom att göra sig gällande, bl. a. hos
V i n j e och Camilla C o 1
-1 e 11 samt i Ibsens satiriska
diktning, ej endast i hans helt
realistiska komedier ss. De unges
förbund utan också i verk som Brand
och Peer Gynt. Omkr. 1870 segrar
realismen helt under inflytande
av Brändes. Björnson och Ibsen
ägna sig bägge åt
samhällsdra-mer, och den realistiska och
naturalistiska romanen finner en
rad talangfulla utövare i
Kristian E 1 s t e r d. ä., A.
Kiel-land, J. Lie, A. G a r b o r g
och A m a 1 i e S k r a m. Mot
slutet av 1880-t. märkes en
bestämd reaktion mot
naturalismen. Björnson kämpar på 1880-t.
ivrigt mot den ytterligtgående
naturalismen, som han icke kunde
förena med sin
moraliskt-religiö-sa grundåskådning. Ibsen intar
en avgjort skeptisk hållning till
naturalismens
”sanningsavslö-jande”, och hans följande dramer
präglas av en djupare
människoskildring och sökèr efter
rikare poetiska verkningsmedel
(symbolismen). — På 1890-t. gör
en nyromantisk strömning sig
gällande. N. Collet-Vogt,
Vilhelm K r a g och
Obstfel-d e r förnya lyriken, Gunnar
Heibergs kärleksdramer
förhärliga den stora lidelsen, H a m
-s u n s romandiktning bäres upp
av en levande naturmystik, och
Hans E. Kinck söker i sina
romaner tolka rasens mystik. På
1900-t. är den extrema
naturalismen en övervunnen ståndpunkt,
men realismen lever kvar i
romanen, som utan jämförelse är den
mest odlade diktformen. Vid
sidan av J. B o j e r och P. E g g e
stå Olav Du un (f. 1876) och
Sigrid Undset i främsta
ledet bland romanförfattarna.
Lyriken har genom O. B u 11 s och
H. Wildenveys diktning
upp-levat en blomstringstid.
Norsk musik. Under
medeltiden uppbars musiklivet av
kyrkan, men i vilken utsträckning
norska musiker medverkat vid
liturgins musikaliska utformning
är icke känt. Sannolikt är likväl,
att de musikaliska partier, som
hänföra sig till den vitt spridda
S :t Olof skulten, uppvisa rent
norska inslag. Medeltida element
ingå även i den folkmusik, som
senare i Norge fått så starkt
utvecklade särdrag. — Efter
reformationen organiserades
musiklivet i de större städerna av
kantorer, organister och
stadsmusikanter, de sistnämnda med
privilegium att utföra
instrumentalmusik. Större konstnärlig
betydelse fick den profana
musikutövningen dock först under 1700-t.
Genom kungl. reskript
förordnades 1780, att
stadsmusikantbeställningarna uteslutande skulle
besättas med medlemmar av det
kungl. kapellet. Ung.
samtidigt började musiklivet att
främjas genom sammanslutningar
av dilettanter. 1765 stiftades i
Bergen det ännu fortlevande
sällskapet Harmonien och omkr.
tjugu år senare erhöll Trondhjem
sin första musikförening. I
Kristiania, där inom sällskapslivet
musiken intog en framskjuten
plats, fanns visserl. mot slutet av
1700-t. även musiksällskap, men
dessa ägde åtminstone delvis
sluten karaktär och upphörde
dessutom efter kortare tid med sin
verksamhet. Större betydelse för
det offentliga musiklivet fick först
den 1809 grundade föreningen Det
musikaliske Lyceum, under
led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
