Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk musik - Norsk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Norsk teater
1078
ning av W. T hr ane. — Från
början av 1800-t. gör sig den
nationella väckelse, som framkallats
av Norges frigörande från
Danmark, gällande inom tonkonsten.
En anklang till norsk folkton
spåras redan i Thranes sångspel
Fjeldeventyret. Men först genom
Lindemans omkr. 1840
påbörjade insamling av äldre
folkvisor möjliggjordes ett närmare
studium av den norska visans
egenart. Skaparen av den norska
romansen blev K j e r u 1 f, som
likväl delvis påverkats av tysk
och dansk musik. En mera
målmedveten nationell riktning
representerades av N o r d r a a k
och G r i e g, hos vilken senare den
norska tonkonsten nådde sin
konstnärliga höjdpunkt. Samtida
företrädare för särskilt större
instrumentala former voro
Svend-s e n och Selmer. Tonsättare
verksamma under 1800-t. 1. senare,
voro f. ö. W i n t e r - H j e 1 m,
L a m m e r s,
Backer-Grön-dahl, Sindin g, W i n g e,
Elling, Olsen, Schjelderup,
H a 1 v o r s e n, Borgström
samt, av en yngre generation,
Alnæs, Cleve, Valen,
S æ v e r u d m. fl. — Från
mitten av 1800-t. har musiklivet,
särskilt i Kristiania präglats av allt
större livaktighet. För
framförande av orkestermusik och större
vokala tonsättningar verkade från
1846 Det Filharmoniske Selskab
och senare, under Kjerulfs och
Conradis ledning, de s. k.
Abonnemangskonserterna. 1871
stiftades Musikföreningen
(dirigenter bl. a. S v e n d s e n, H o 1
-ter och N i s s e n), som ägde
bestånd till 1919, efterträdd av
Filharmoniske Selskab.
Manskörsången, som från 1840-t. under
Conradis och B e h r e n s
ledning nått en hög utveckling (Stu-
dentersangforeningen,
Haandvær-kernes Sångförening), har senare
bl. a. främjats av A. Guldberg
(A. Guldbergs kor). Om operan i
Norge se Opera.
Norsk teater. De norska
städer, som haft stående teatrar, äro
Oslo, Bergen, Trondhjem och
Stavanger. Av dessa ha blott
teatrarna i de två förstnämnda haft
större konstnärlig betydelse.
Kristianiasocietetens spetsar
tillfredsställde först behovet av
scenisk konst genom en ivrig och
delvis ganska högtstående dyrkan av
amatörteatern (Dramatisk
Selskab, stiftat 1780). 1827
öppnade svensken J. P.
Strömberg Christiania offentlige
Thea-ter; den bragtes dock snart
på fall och var med sin
norsk-svensk-danska personal ej heller
ägnad att i längden
tillfredsställa fordringarna. 1837 invigdes
Christiania Theaters nya byggnad
på Bankpladsen, vilken 1899
avlöstes av Nationalteatret. Till
1850 utgjordes personalen av
danska krafter. Teatern blev
emellertid, inte minst under
Björn-stjerne Björnsons ledning,
en arena i den nationella kampen,
och efter en period med
dansk-norsk personal blev den på 1860-t.
efter hand alltmer norsk och
räknade en rad utomordentligt
begåvade konstnärer, ss. Laura
G undersen, Lucie J o
-hannesen-Wolf, Sofie P a
-r e 1 i u s, Jo hanne
Juell-R e i m e r s, J ohannes Brun,
Arnold us R e i m e r s,
Henrik Klausen, Fredrik
Garmann m. fl., vilka spec. i
Ibsens och Björnsons skådespel
på det yppersta sätt hävdade
norsk scenkonst. Även nästa
generation bragte stora begåvningar,
ss. Johanne D y b w a d,
Ragna W e 11 e r g r e e n och J o -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
