Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oeil-de-boeuf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Offensiv—Offer
1244
Jacques Offenbach.
rik melodisk uppfinning och
eggande rytmer samt delvis
karaktäriserade av en kvick,
respektlös drift med rådande
samhällsförhållanden. O:s huvudverk
(alla uppförda i Sthlm) äro
Orfeus i underjorden (1858), Den
sköna Helena (1864), Pariserliv
(1866), Storhertiginnan av
Gerol-stein (1867), Frihetsbröderna
(1869) samt operan Hoffmanns
äventyr, uppförd först efter O:s
död. — Offenbachia’d,
operett i Offenbachs genre.
Offensi’v (av lat. offe’ndere,
stöta emot), anfallande, anfalls-;
anfall, vanl. i strategisk
bemärkelse, d. v. s. då operationer och
därav följande strider ha
anfalls-karaktär.
Offe’ntlig (ä. ty. offentlich, av
offen, öppen), allmän; tillhörande
allmänheten; allmänt bekant.
Offentliga handlingar, se
Tryckfrihet.
Offentlig rätt, till skillnad
från privaträtt, den del av en
stats rättsordning, som normerar
dels statens förhållande till andra
stater, dels dess organisation och
verksamhet i förhållande till sina
egna beståndsdelar.
Offer (av lat. offe’rre,
frambära) ■ betecknar ss. religiös term
i allm. en åt en övernaturlig makt
1. gudom framburen gåva. I de
primitiva och de gamla
folkreligionerna är denna av yttre slag,
hos nomaderna vanl. djur, hos de
åkerbrukande därjämte
jordbruks-alster, hos båda stundom även
människor. Därjämte offras
personliga tillhörigheter 1. avbilder
av sådana. O. frambäras i allm.
på den plats, där makten,
anden 1. gudomen tänkes ha sitt
hemvist 1. med vilken han är på
ett särskilt sätt förbunden: åt de
hädangångnas andar vid graven,
eljest på den ss. helig ansedda
platsen (en källa, ett träd, en
lund etc., på högre kulturstadier i
1. vid särskilda tempel). Tänkes
gudomen bo i himmelen, sker O.
vanl. på en fritt belägen plats.
Sättet för O:s frambärande
varierar. Är det en levande
varelse, som offras, innesluter O. vanl.
dennas dödande: det är då eg.
livet självt, som frambäres. Sker
dödandet icke genom dränkning
e. d., tillkomma i allm.
betydelsefulla blodceremonier (se Blod
sp. 92). Människooffer ha
förekommit i de mest skilda
kulturkretsars religioner; särskilt stor
betydelse hade de hos aztekerna
och hos flera semitiska
forntids-folk. De omtalas även i den
forn-germanska kulten. En länge
kvar-levande form därav var bruket
att bränna änkor i Indien. Tanken
om offrandet av något av naturens
liv ligger säkerligen från början
också till grund för frukt- och
sädesoffren. Döda föremål
anbringas helt enkelt på den heliga
platsen. Även människor och djur
kunna utan att dödas offras
genom att för all framtid vigas vid
denna (hos romarna t. ex.
vesta-ler). På högre kulturstadier full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
