Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ollon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Olof
1288
S:t Olof. Träskulptur från 1300-t. (Rö
kyrka, Uppland.)
trakten samt nuv. Bohuslän. Han
understödde även med
hjälptrupper Knut den store, då denne 1015
erövrade England, och sin ryske
svåger Jaroslav vid dennes
uppror mot Vladimir den store. De
norska besittningarna gingo dock
förlorade till Olof den helige, som
även bortrövade O:s dotter
Estrid. O. var Sveriges förste
kristne konung, och enl.
traditionen döptes han av engelsmannen
Sigfrid vid Husaby i
Västergötland. För sitt kristna nit fick O.
de hedniska svearna emot sig,
varför han de sista åren uppehöll sig
i Västergötland, där han grundade
biskopssätet i Skara. I Svealand
grundade han Sigtuna, där han
även upprättade ett mynthus (se
Mynt). Hans tillnamn
Skot-konung har förklarats med att
han infört en skatt (fsv. skot).
Olof (da. Oluf, no. Olav),
dansk-norsk konung, f. 1370, d.
1387, son till konung Håkan
Magnusson och drottning Margareta.
O. valdes efter Valdemar
Atter-dags död till dansk konung 1376
och ärvde Norge vid faderns död
1380. Styrelsen fördes av modern.
Olof (no. Olav), fem norska
konungar, bland vilka märkas:
1. O. Tryggvesson, d. 1000,
sonsons son till Harald
Hår-fager, uppfostrades i Ryssland,
dit hans moder under fejderna
inom konungaätten flytt med
honom. Han blev vida ryktbar som
en tapper och framgångsrik
krigare och företog bl. a. flera
vikingatåg till England. Se vid.
Norge sp. 1004. — 2. O.
Haraldsson, den helige
1. den d i g r e, d. 1030, ättling
till Harald Hårfager, företog i sin
ungdom vikingafärder kring
Östersjön och till Väst-Europa,
varunder han lät döpa sig i
Rouen. 1015 återvände O. till
Norge och vann dess krona. O.
befriade landet från danskt och
svenskt beroende, återupprättade
konungamakten och fullföljde
arbetet för Norges kristnande.
Han stod i spänt förhållande
till Olof Skötkonung av Sverige,
vars dotter han mot faderns
vilja tagit till äkta. 1028 flydde
O. undan ett stormannauppror
till Ryssland. På vägen dit
landsteg han på Gotland och
utbredde där kristendomen. Vid ett
försök att återta sin krona
stupade han i slaget vid Stiklastad.
Han begrovs i Trondhjems kyrka,
började inom kort dyrkas som
helig och undergörande samt blev
Norges nationalhelgon. S:t
Olofs-kulten blev sedan vida utbredd i
hela Norden (jfr O 1 o f s mässa),
trol. icke minst därför, att O.
övertog den folkkäre guden Tors
ställning och funktioner. Hans
bild förekom allmänt i kyrkorna,
och han framställes där ss. en
skäggig man med konungakrona
och i händerna vanl. riksäpplet
och bödelsyxan samt trampande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
