Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oppmanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Oppression—Optik
1344
Aspekt och Konjunktion.
— Fil. Beteckning för motsats
(se d. o.) i logisk mening. —
Adj.: opposition e’11. —
Verb: o p p o n e’r a (sig).
Oppressio’n (av lat.
oppre’s-sio, nedtryckning), nedtryckt
sinnesstämning, spec.
ångestkänslor vid hjärt- 1. bröstsjukdomar.
Oppunda. 1. Härad i Oppunda
och Villåttinge härads domsaga,
Södermani. 1., omfattar
socknarna Julita, Floda, Sköldinge,
Vadsbro, Blacksta,
Husby-Oppun-da, Vrena, Bettna, Lerbo, Stora
Malm, ö. Vingåker, V. Vingåker
och Österåker. — 2. Tingslag,
omfattar 0.1 och Katrineholms stad.
Oppunda och Villåttinge
härads domsaga, Södermani. 1.,
ut-göres av två tingslag, Villåttinge
och Oppunda. 54,570 inv.
Oppunda västra kontrakt i
Strängnäs stift omfattar
pastoraten Julita, Stora Malm, V.
Vingåker, ö. Vingåker, Österåker.
Oppunda östra kontrakt i
Strängnäs stift omfattar
pastoraten Bettna; Vadsbro och
Blacksta; Floda;
Husby-Oppun-da; Lerbo; Sköldinge.
Ops, i rom. myt. den rika
skördens gudinna.
Opsoni’ner (av grek. o’pson,
tillagad mat), se I mmun i
-tetslära sp. 1273.
Opta’nt, se Optionsrätt.
O’ptativ (av lat. opta’re,
önska), se M o d u s.
Opte’ra (lat. opta/re), välja;
begagna sin optionsrätt (se d. o.).
Optfk (av grek. optyko’s, som
rör seendet), läran om ljuset; i
dagligt tal sammanfattningen av
alla optiska instrument, i trängre
bemärkelse alla i sådana
instrument ingående delar, som ha med
ljusets reflexion 1. brytning att
göra, ss. speglar, prismer och
linser. O. utgör en del av fysiken och
indelas i teoretisk och tillämpad
O. 1., vanligare, från en annan
synpunkt i geometrisk O., som räknar
med rätliniga ljusstrålar,
fysikalisk O., som tar hänsyn till ljusets
vågnatur, och fysiologisk O., som
behandlar ögat och seendet. Den
första kända insatsen i studiet av
O. gjorde Aristoteles, som redan
omkr. 350 f. Kr. beskrev ljusets
brytning. Andra stora namn inom
den äldsta O:s historia äro
Euk-leides, Plinius d. ä., som 78 e. Kr.
fastställde, att ljuset rör sig
fortare än ljudet, och Ptolemaios.
Från medeltiden märkas araben
Alhazen (d. 1039), persern al
Sjirazi, Roger Bacon, Vitellio,
F. Maurolico och Giambattista
della Porta. Lionardo da Vinci
angav teorier för seendet och för
stereoskopin. G. Galilei
förbättrade den efter honom uppkallade
kikartypen, som uppfanns av
tvenne holländska
glasögonmaka-re Z. Jansen och H. Lippershey
1608. Jansen uppfann även
mikroskopet omkr. 1590. Kepler beskrev
den efter honom benämnda
astronomiska kikaren, vilken dock
uppfunnits av C. Scheiner. A. M. de
Rheita uppfann den terrestriska
kikaren. Snellius 1616 och
Carte-sius 1637 funno oberoende av
varandra ljusets brytningslag. Den
senare gav även 1637 en teori för
regnbågen, som först 1837 ersattes
av en riktigare av Airy. Newton
uppställde 1666 sin
emanations-teori för ljuset. Vågteorins
grunder angåvos av Grimaldi och
Hooke, men den vann seger först
genom Huygens och Fresnel samt
kompletterades 1802 genom T.
Youngs interferensprincip.
Ljusets hastighet mättes först av
Ole Römer 1673. Bradley
upptäckte aberrationen. Möjligheten av
akromatisering angavs först av
svensken Klingenstierna. Bouguer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
