Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orgel - Orgelharmonium - Orgelkoraller - Orgelpunkt - Orgesch - Orgiastisk - Orgier - Orientalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1387
Orgelharmonium—Orientalisk
1388
samt oktava 4’, 2’ och 1’. De äro
alla öppna, ha vid mensur och äro
gjorda av bästa material. Vidare
märkas flöjtstämmorna, vilka äro
än öppna, än täckta, ss. flüte
har-monique, rörflöjt, gedackt,
bordu-na m. fl. Stämmor, som till
klangen påminna om stråkinstrument,
ss. gamba, violin, salicional m. fl.,
kallas stråkstämmor.
Tungstämmorna ha än hård, smattrande
klang, ss. trumpet, basun, än
vekare klang, ss. klarinett, oboe,
fagott, eufon. Särskilt stark ton
utveckla de s. k.
högtrycksstäm-morna, ss. tuba mirabilis,
stentor-fon, vilka bilda sin ton medelst
luft, som är kraftigare
komprimerad än för vanliga stämmor.
Särskilt stark ton kan med vanligt
1. obetydligt stegrat lufttryck
åstadkommas i en grupp i senare
tid uppfunna stämmor, som fått
namn av serafonstämmor. — Till
orgelns klingande massa hör
jämväl klockspel samt en stämma,
vilken bildar sin ton genom
svängande metalltungor utan
pipor, fysharmonika. — O.
förekom redan i antiken, och
lämningar av O. ha återfunnits vid
grävningar i Pompeji. Tagen i bruk
av den kristna gudstjänsten,
utvecklades O. under medeltiden,
och redan omkr. 950 omtalas i
Winchester en O. med 400 pipor.
Spelsättet, som under 300—1000-t.
ännu var lätt, försvårades under
1200—1300-t. genom en invecklad
mekanik, så att tangenterna
måste nedtryckas med hela
handen 1. armbågen. Omkr. 1325
uppfanns pedalen, och under 1400—
1500-t. skedde ett uppsving i
orgelbyggeriet, som, fortsatt under
de följande århundradena,
medfört talrika tekniska
förbättringar. I Sverige finnas lämningar
av medeltida O. bevarade från
Sundre och Norrlanda kyrkor.
Orgelharmo’nium,
harmo-n i u m, tangentinstrument, vars
ton frambringas genom
frisvävande tungor. Lufttillförseln sker
vanl. medelst en av den spelande
trampad bälgapparat. Förr
frambringades’ tonen genom att luft
pressades ut genom de öppningar,
i vilka tungorna sitta; numera
insuges luften, varigenom en
mildare klang erhålles. Genom att
dirigera den inrusande luften mot
olika partier av den svängande
tungan fås olika klangfärg. På så
sätt har man sökt imitera
klangen hos olika orgelstämmor, vilkas
namn man även infört för O.,
dock utan att helt kunna ersätta
den klang, som uppstår i pipor.
O:s tekniska detaljer ha
utvecklats i betydande grad; sålunda
kunna växlingar i tonstyrkan
åstadkommas; koppel- och
kom-binationsinrättningar finnas
utförda o. s. v. Särskilt rika äro
möjligheterna i det s. k.
konst-harmoniet.
Orgelkoraller, se O c t a c t i
-n i a r i a.
Orgelpunkt (lat. orga’nicus
pu’nctus), en i flerstämmig sats
långt uthållen baston, över vilken
de övriga stämmorna bilda
växlande ackord. O. inträder i regel
på tonartens tonika 1. dominant 1.
på bägge samtidigt (dubbel O.).
0’rgesch, se Escherich.
Orgia’stisk, som innebär 1. hör
till orgier (se d. o.); som vittnar
om vild hänförelse.
O’rgier (grek. o’rgia), under
antiken hemliga riter 1.
ceremonier, förbundna med dyrkan av en
viss gudomlighet, spec. Dionysos.
Dessa gudstjänsthandlingar hade
oftast en mycket våldsam
karaktär, därav den moderna bet. av
O.: vilda utsvävningar.
Orientalisk (jfr Orienten),
österländsk. — Orientaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
