Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orsa finnmark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1425
Orsa finnmark—Orsova
1426
Orsa finnmark, n.ö. spetsen
av Dalarna, omfattande Hamra
kapellförs. i Los skn, Gävleb. 1.
Orsa—Härjedalens järnväg,
sedan 1919 uppgången i
stats-banenätet (Inlandsbanan, se d.
o.), omfattade den 123 km. långa,
normalspåriga linjen mellan Orsa
och Sveg; O. benämndes på denna
grund vanl. 0 r s a—S v e g s
järnväg. O. öppnades för
trafik 1909.
Orsak (grek. aiti’a, lat. cgu’sa).
Den skolastiska filosofin i äldre
och nyare tid fattade O. i det
hela ss. likbetydande med grund
1. upphov till existensen av ett
ting 1. en företeelse, som utgör
dess verkan (lat. effe’ctus). Med
Aristoteles plägade man särskilja
mellan materialorsak,
causa materia’lis, t. ex. i fråga om
ett ur: metallen, varav det är
gjort, formalorsak, causa
forma’lis, urmekanismens
utformning, verkande O., causa
effi’ciens, urmakaren, och än d a
-målsorsak, causa fina’lis,
den tidsregistrering, som är urets
ändamål. Särskilt genom Hume
och Kant har begreppet O.
utsöndrats från begreppet grund i rent
logisk mening, i det
tidssynpunkten blivit väsentlig för
definitionen på orsaksförhållande (se
d. o.).
Orsaksförhållande, k a u
sali t e’t (lat. causa’litas),
orsakssammanhang (lat.
ne’xus causa’lis), i äldre tider
beteckning för förhållandet mellan
grund och följd mera ur
metafysisk än rent logisk synpunkt.
Sedan Humes och Kants dagar är O.
speciellt det samband mellan en i
tiden föregående företeelse och en
densamma efterföljande, som
kommer oss att med större 1.
mindre sannolikhet 1. rentav
nödvändighet vänta, att då den ena
är given, den andra ock skall
inställa sig, m. a. o. regelbunden
succession.
Orsasandsten, en lös,
fältspat-rik sandsten med stor utbredning
vid och n. om Siljan. Enär O.
saknar fossil, vet man ej, om den
utgör det översta lagret av
Dalarnas siluriska bildningar 1. är av
yngre ålder (devonisk). Användes
till slipstenar.
Orsasjön, mellan Våmhus,
Orsa och Mora socknar, Dalarna,
står genom det smala sundet Mora
Noret i förbindelse med Siljan.
Orseille [-sä’j], fr., or se’ 1 j,
se L a c k m u s.
O’rsi, P a o 1 o, f. 1859,
italiensk arkeolog, direktör för
museet i Siracusa, initiativtagare
till det systematiska utforskandet
av Siciliens förhistoria.
Orsi’ni, U r s i’ n i, romersk ätt,
känd sedan 1100-t. En ännu
fortlevande gren blev 1468 hertiglig.
O. intog på 1200- och 1300-t. en
ledande ställning inom det
guel-fiska partiet. Till O. hörde tre
påvar, främst Benedictus XIII
(se d. o.). Ryktbar i Spaniens
historia är den franskfödda
prinsessan O., Anne Marie de
la Trémoi 1 le, f. omkr. 1640.
d. 1722. Som överhovmästarinna
hos Filip V: s första gemål hade
hon till 1714 ett ledande politiskt
inflytande och bidrog väsentligt
till att befästa Filips makt.
Orsi’ni, F e 1 i c e, f. 1819, d.
1858, italiensk revolutionär. O.
deltog med iver i de frisinnade
och nationella
omstörtningsförsö-ken i Italien på 1840-t. Han såg i
Napoleon III den farligaste
motståndaren till Italiens frihet och
utförde 1858 i Paris ett
bombattentat mot denne, som dock blev
oskadad. O. avrättades.
Orsova [å’rsjå-]. 1. Gamla
O., ort i s.v, Rumänien, vid Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
