Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna - 5. Gabriel Kristersson Oxenstierna - 6. Axel Gustavsson Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1491
Oxenstierna
1492
Axel Oxenstierna. Kopparstick efter
målning av M. J. Mierevelt.
K r i s t e r s 8 o n O., d. 1585,
den föreg: s brorsons son, frih.
1561, intog en framskjuten
ställning i rådet och hade flera höga
riksämbeten. — 6. Axel
Gustavsson O., f. 1583, d. 1654,
den föreg :s sonson, greve av
Sö-dermöre 1645, rikskansler. I sin
ungdom företog O. en studieresa
i Tyskland (1599—1603),
varunder han bl. a. besökte univ. i
Wittenberg och utbildades till en
lärd teolog och skicklig latinare.
Efter hemkomsten kom han snart
i ynnest hos Karl IX, blev riksråd
trol. 1609, utförde flera viktiga
uppdrag och insattes i den
kortvariga förmyndarstyrelsen för
Gustav II Adolf. Redan under denna
fungerade han som rikskansler
och blev formligen utnämnd
därtill 1612. Mellan O. och Gustav
Adolf rådde en förtrogen vänskap,
vari den förres saktmod och
försiktighet förenade sig med den
senares hetsighet och dådlust till
ett sällsynt helgjutet och
fruktbringande samarbete. Ss.
rikskansler blev han konungens högra
hand; vid flera tillfällen var han
i konungens frånvaro ett slags
vice regent. Kansliet utvecklades
under hans ledning till ”anima
regni”, själen i styrelse och
förvaltning. En mängd viktiga
förordningar och andra aktstycken
äro uppsatta av honom. Han var
svenskt ombud vid
fredsunderhandlingarna i Knäred (1613)
och skötte indrivningen av
Älvsborgs lösen. O. bedrev en
banbrytande, merkantilistiskt betonad
ekonomisk politik. 1626 utsågs
han till generalguvernör i
Preussen. Ss. sådan skötte O.
underhandlingarna med Polen
(stille-ståndet i Altmark 1629) samt
landets finansiella administration;
de av honom högt uppdrivna
tullarna i Preussen bidrogo i hög
grad att finansiera det tyska
kriget. 1631 kallades O. till
krigsskådeplatsen, där han spelade en
ledande roll som underhandlare
och som legat i Rhenländerna med
högsta befäl över furstar och
generaler i svensk tjänst. Under
förmyndarregeringen för Kristina
(1632—44) var O. faktiskt
Sveriges verklige regent. I stort sett
fullföljde han konungens planer,
om också inom den yttre politiken
väsentligen modifierade. Att
skjuta krigsbördan över på de
tyska furstarna och skaffa Sverige
en tillfredsställande satisfaktion
blev huvudmålet för hans politik.
Till 1636 vistades han i Tyskland
ss. Sveriges ”fullmyndige legat”.
En triumf för hans politik var
förbundet i Heilbronn (1633) mellan
de sydtyska rikskretsarna och
Sverige med O. som ”director”.
Alen efter nederlaget vid
Nörd-lingen (1634) föll hela det tyska
allianssystemet sönder. O:s
underhandlingar, bl. a. med Richelieu i
Compiègne (1635), bragte ringa
resultat. O. genomförde
förmyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
