Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna - 13. Johan Turesson Oxenstierna - 14. Johan Gabriel Oxenstierna - Oxford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1497
Oxford
1498
de diverses fleurs (1731, tr. 1736;
Grefve Oxenstiernas sedolexor,
1767; ny uppl. 1916). — 14. J o
-han Gabriel O., f. 1750, d.
1818, sonsons sonson till O. 7,
greve, skald, ämbetsman, hovman.
1770—74 var han
legationssekreterare i Wien och kom efter
hemkomsten att stå konungen nära.
Han blev 1782 ”en av rikets
herrar”, 1786 riksråd och
kanslipresident, led. av Sv. akad. s. å.,
riksmarskalk 1792. Efter Gustav
III: s död föll han i onåd och drog
sig i huvudsak tillbaka från sin
offentliga verksamhet. — För sin
ämbetsmannaverksamhet hade O.
föga håg, han var en svärmisk
natur, och som sådan framträder
han i en under ungdomsåren förd
dagbok (utg. 1881). Redan O:s
tidigaste dikter äro
naturbeskrivningar i mytologisk ram, främst
den i Wien skrivna första
versionen av Skördarne. O:s diktning
under tiden närmast efter
hemkomsten utgöres framför allt av
för hovet skrivna
tillfällighetsdikter, och först under 1780-t.
grep han sig åter på allvar an
med sitt skaldskap. Nu
fullbordade han cykeln Dagens stunder
(diktad 1785, tr. 1805) och
skapade med den 1787—94 tillkomna
nya versionen av Skördarne (tr.
1796) sitt mest betydande arbete,
en naturbeskrivande lärodikt i nio
sånger, märklig framför allt för
sina idylliska landskapsmålningar
och sin starkt fysiokratiska
tendens. Han översatte även Miltons
Paradise lost (tr. 1815) och delvis
Tassos Gerusalemme liberata (tr.
1826). — O. är en av den
gustavianska tidens mest typiska
skaldegestalter. I sin
efterklas-siska stil är han en utpräglad
akademiker, ehuru hans diktning
även rymmer åtskilliga
förromantiska element.
Johan Gabriel Oxenstierna. Målning av
L. Pasch d. y.
Oxford [å’kksfod], huvudstad
i Oxfordshire, s. England,
bildande eget grevskap, belägen vid
bifloden Cherwells inflöde i Thames,
här kallad Isis. 60,000 inv. — O.,
som omges av amfiteatraliskt
stigande kullar, är med sina många
parker och planteringar och
pittoreska, ålderdomliga byggnader,
en av Englands vackraste städer.
Staden har växt upp omkring och
har helt sin prägel av
universitetet, jämte Cambridge Englands
förnämsta och ett av världens
äldsta. Det växte fram på 1100-t.,
och på 1200-t. grundlädes de
första colleges (se d. o.), av vilka
O. f. n. har 21. Dessutom finnas
4 s. k. halls för manliga och 5
för kvinnliga studerande. I
spetsen för universitetet står kanslern,
och förvaltningen ombesörjes av
tre med olika befogenheter
utrustade korporationer, sammansatta
av kanslern och vicekanslern,
doktorer, lärare och
collegeförestån-dare. Studenternas antal var 1925
över 4,200. — O:s huvudgata är
High Street, kring vilken de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
