Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paulsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Paulus Diaconus—Paulus Eliae
60
lankomst. Under 2 år satt han
därpå i fängsligt förvar i
Caesa-rea men skickades slutligen, efter
en vädjan till kejsarens domstol,
av ståthållaren Festus (sannol.
år 60) ss. fånge till Rom (Apg. 21
—28). Om P:s öde närmast efter
de 2 årens relativt lindriga
fångenskap där (Apg. 28: 30 f.)
finnas inga säkra underrättelser.
Enl. somliga skulle han ha blivit
frigiven och åter kunnat företa
missionsresor, bl. a. till Spanien,
men vid en andra ankomst till
Rom ånyo fängslats och avrättats.
Enl. andra har redan den första
fångenskapen slutat med
skärpning och fällande dom. I varje fall
har P. enl. den gammalkyrkliga
traditionen under Ner os regering
blivit avrättad i Rom genom
halshuggning. Från den romerska
tiden härröra tydligen
Filemon-och Filipperbreven. (Då P. i det
förstnämnda kallar sig en
gammal man, v. 9, synes hans
födelseår icke kunna sättas mycket
senare än vår tideräknings
början.) Om Kolosser-, Efesier-,
Ti-moteus- och Titusbreven se dessa
ord. — P: s insats i kristendomens
historia är mycket betydande. Han
var på sin tid den störste
missionären, som målmedvetet uppsökte
de stora centra, varifrån
kristendomen sedan skulle kunna vidare
utbreda sig, och var för sina
församlingar en aldrig tröttnande
ledare och rådgivare. P. hävdade
vidare med stor energi
kristendomens rätt till frihet från den
judiska lagen (särskilt i Gal.).
Slutligen är P. den förste
egentlige teologen, vilken sökt att i
vissa stora grunddrag
sammanfatta det kristna budskapets
innebörd. Särskilt betydelsefull är i
detta hänseende hans med
frihets-läran intimt sammanhängande
förkunnelse om tron ss. den rätta
frälsningsvägen (i Rom. och Gal.),
vilken, av den katolska kyrkan
oförstådd, ånyo upptogs av
Luther. Om P: s kristologi se d. o.
sp. 1376 f. Ss. personlighet
kännetecknas P. av en rikedom på
starka motsatser: ytterlig skärpa
och allt uppoffrande ömhet, starkt
myndighetsmedvetande och
utpräglad ödmjukhet. — Förutom
breven i N. T. finnes även en
utomkanonisk, helt och hållet
apo-kryfisk Pauluslitteratur från
gamla kyrkans tid. Bland denna
■märkas Paulusakterna (från
omkr. 170), vilkas bevarade delar
i starkt legendarisk stil skildra
förnämligast verksamheten i
Östern, bl. a. sammanträffandet
med Tekla (se d. o.) samt
martyriet i Rom. Flera skrifter
sysselsatte sig med vad P. skådat
under sin extatiska himmelsfärd (2
Kor. 12). Bekant är slutligen den
av Hieronymus omtalade och
alltjämt bevarade skriftväxlingen
(på latin!) mellan P. och Seneca.
— Av kyrkliga fester till P: s ära
märkes utom Peter-Paulsfesten
(se d. o.) blott en, näml, den på
25 jan., av osäker ålder och
härledning, med tiden uppfattad ss.
”P: s omvändelses fest”.
Paulus Dia’conus, d. 795,
langobardisk historieskrivare,
munk i Monte Cassino. P. var 782
—786 en bemärkt medlem av den
litterära kretsen vid Karl den
stores hov. Hans huvudverk är
Histo’ria langobardo’rum.
Paulus Eli’ae (latinisering av
Povl Helgesen), f. omkr.
1480, dödsår okänt, dansk
karme-litmunk. Lärjunge till Erasmus
av Rotterdam, ivrade P. för en
viss reform av kyrkan men
avvisade samtidigt den lutherska
reformationen. P. skrev bl. a. den
för kännedomen om dåtiden
viktiga Chrd niccm Skibye’nse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
