Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pengö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Penninghushållning—Pennin gväsen
104
Penningby.
se (fam. Cruci’ferae), ettårig ört
med vita blommor och platta,
cirkelrunda skidor; allmänt ogräs.
Penninghushållning, en
byteshushållning, där bytet (se d. o.)
sker med penningen ss.
bytesmedel. Motsats:
naturahushållning.
Penningknapphet säges råda,
då näringslivets behov av kredit
ej kan tillfredsställas fullt. P.,
som yttrar sig i hög låneränta 1.
i att centralbanken på grund av
sedeltäckningsbestämmelser måste
vägra kreditgivning, framträder
skärpt vid de kriser, som beteckna
övergången mellan hög- och
lågkonjunktur. Se
Konjunkturväxlingar.
Penningsland, åttondedelen
av ett örtugsland.
Penningvärde, penningens
köpkraft i förhållande till varor och
tjänster (den allmänna
prisnivån). P:s förändringar mätas
genom beräkning av prisindex (se
d. o.). Vid guldmyntfot är P.
bundet vid guldets värde, vilket
dock kan avsevärt påverkas av
flera länders samfällda
penningpolitiska åtgöranden. Jfr K v a n
-titetsteorin.
Penningväsen,
sammanfattning av penningförhållandena
inom ett visst område. För att P. i
ett land skall vara välordnat,
er
fordras bl. a. ett så vitt möjligt
oföränderligt penningvärde samt
enhetlighet, d. v. s. endast ett
huvudmynt får finnas, till vilket
övriga mynt och sedlar stå i ett
fast värdeförhållande.
Penningvärdena i olika länder böra ej
förändras mycket i förhållande till
varandra, utan växelkurserna (se
d. o.) böra vara stabila.—Historik.
Redan vid primitivt varuutbyte
uppstår behovet av en enhetlig
prisskala (allmän värdemätare)
och av ett allmänt bytesmedel.
Därtill ha hos olika folk de mest
olika varor blivit använda; av
spec. intresse är användningen
först av boskap och sedan av
metaller (guld och silver). Bl. a.
hos grekerna förekom, att man
uppskattade olika varors värden
i t. ex. oxar men använde ädla
metaller som bytes-medel efter
dessas värde i oxprisskalan.
Småningom blevo metallerna både
prisskala och bytesmedel. Vid
varje köp och försäljning måste
urspr. kontroll och vägning av
bytesmedlet ske. Man fann då på
(omkr. 700 f. Kr. i Lydien) att
tillverka präglade mynt (jfr
Mynt). I äldre tider framkallades
ofta förvirring i P. genom att
furstarna i fiskaliskt syfte
försämrade mynthalten. Även den
bristfälliga präglingstekniken ledde enl.
Greshams lag (se Gresham)
till haltförsämring genom
ut-plockning av bättre mynt 1.
”fil-ning och klippning”, varigenom
enskilda gjorde sig inkomst. På
1600-t. började man använda s. k.
depositionsbevis (d. v. s. kvitton
på till en bank 1. bankir inlämnad
ädel metall) som bytesmedel.
Dylika bevis torde ha utgjort
förebilden för banksedlarna (jfr S e d e 1
-bank). Efter mycket
experimenterande under 1700- och 1800-t.
med ”parallellmyntfot”,
”dubbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
