Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penninska Alperna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Penninska Alperna
106
myntfot” m. m. blev
guldmyntfoten slutligen det härskande
systemet. — Under åren närmast
före världskriget tillämpades
sålunda i flertalet länder
guldmyntfot 1. modifikationer därav
(i österrike-Ungern
guldväxel-politik, i latinska myntunionens
stater och Nederländerna
haltande dubbelmyntfot; se
Guldmyntfot och Myntfot). I
några länder tillämpades
nominellt silvermyntfot men med
begränsad prägling för endast
statens räkning (i Britt. Indien hölls
rupeen i ett fast
värdeförhållande till engelska pund sterling och
var närmast att betrakta som
guldvaluta). Å en del platser
(Shanghai, Hongkong) mottogos
främmande silvermynt
(mexikanska dollars) efter vikt.
Slutligen förekom i några länder med
oordnat P. oinlösligt
pappers-mynt, s. k. fri myntfot. P. före
kriget utmärktes av
jämförelsevis stor stabilitet dels i fråga om
penningvärdena i varje särskilt
land, dels beträffande deras
inbördes relationer. Under
världskriget frångicks faktiskt
guldmyntfoten (ehuru man sökte
bibehålla den till skenet) och
rubbades guldets värdestabilitet
högst väsentligt. Närmaste
anledningen var centralbankernas
önskan att bevara sina
guldreserver orörda. Genom
guldexportförbud m. m. sökte man skydda dessa.
Krigsfinansieringen, de neutralas
exportkrediter till de krigförande
m. m. åstadkom inflation (se d. o.),
penningvärdet sjönk, och det blev
allt svårare att åter göra sedlarna
guldinlösliga. Även efter kriget
fortgick inflationen, vilket hade
sin grund dels i stora
statsutgifter (”dyrtidslindrande” åtgärder
m. m.), dels i överdriven
kredit-givning till näringslivet (för lågt
diskonto). Följden av denna
inflation i ett flertal länder
samtidigt blev, att även guldets värde
sjönk, vilket föranledde Sverige,
Danmark och Norge till ett i
huvudsak misslyckat försök med
guldspärrning (se d. o.). 1920 hade
samtliga länder, med ett
undantag, övergivit guldmyntfoten;
detta undantag var För. Stat.,
där genom guldexportens
frigivande guldmyntfoten återinförts
(juni 1919). Vissa länders
pap-persvalutor (bl. a. pund, floriner,
schweiziska francs, svenska
kronor) befunno sig dock ganska nära
sina resp, guldpariteter (se d. o.),
andra (rubel, mark, franska
francs m. fl.) voro betydligt
undervärda (deprecierade). 1920—
21 försiggick i För. Stat, ett
prisfall (en deflation) med åtföljande
stegring av guldvärdet;
prisfallets orsaker äro ännu omstridda
men torde huvudsaki. vara att
söka i alltför restriktiv
penningpolitik. De undervärda europeiska
valutorna togo föga intryck härav
utan försämrades; i de fall, då
sedermera en återgång till
guldmyntfot skett, har ny myntenhet
med nedsatt guldvärde måst
införas. De förstnämnda valutorna
påverkades däremot desto mera
och undergingo en stark
värdestegring, som vållade svårartade
rubbningar i affärslivet och
arbetslöshet. Denna värdestegring
gjorde det möjligt för Sverige —
som första europeiska land (1924)
— och England m. fl. länder
att åter införa guldmyntfot efter
i huvudsak samma bestämmelser,
som tidigare gällt.
Pennfnska Alperna, W a’ 1
-li s - Alper na, massiv i
Väst-Alperna mellan passen Stora S:t
Bernhard i v. och Simplon i n.ö.,
beläget huvudsaki. i Schweiz på
gränsen till Italien. Många toppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
