Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Persien
154
som dels förde framgångsrika
krig, dels sökte upphjälpa
tillståndet i det inre genom
understödjande av åkerbruk och handel.
Hans efterträdare förmådde dock
ej upprätthålla hans verk. Riket
försjönk alltmer i vanmakt.
Redan 1638 återerövrade turkarna
Bagdad. I ö. erhöllo afghanska
stammar ökad makt och slutligen
lyckades en afghanhövding,
Mah-m u’ d, 1722 tilltvinga sig tronen i
P. Afghanernas välde blev
emellertid ej långvarigt. Mahmud dog
redan 1725 och efterträdaren
förjagades 1730 av perserna, som
fått en kraftfull ledare i Na’dir
K u’ 1 i, en turk, tillhörande en i
P. bofast stam. Denne blev nu
landets verklige regent och lät
1736 kröna sig till sjah. Han
kämpade framgångsrikt mot
turkarna, krossade afghanerna och
företog ett krigståg mot Indien,
där han erövrade Delhi. Indus
blev åter för en kortare tid rikets
östgräns. Efter Nadirs död
vid-togo tronstrider. En kurdisk
dynasti härskade 1759—96. Den
representeras endast av två
härskare, K a r i’m (1759—-79) och
Lutf A’li (1779—96), vilka båda
voro utmärkta regenter. Den förre
lämnade bl. a. engelsmännen rätt
till handel på Persiska viken
samt lät dem i Abusjehr upprätta
ett faktori. Den senare hade att
kämpa med uppror av hövdingen
över den turkiska kadjarstammen
i n. P., A’ga Muha’mmed, som
besegrade honom och själv
utropade sig till sjah 1796 och
grundade en ny dynasti,
kadjardyna-stin (1796—1925). Han gjorde
Teheran till sin huvudstad. Efter
en kort och grym regering
mördades han och efterträddes av
brorsonen Fath A’1 i (1797—
1834). Denne råkade i krig med
Ryssland vid ett försök att
åter
erövra Georgien. Härvid
understöddes han av Napoleon, som
1807 sände till P. en stor
militärkommission, som emellertid
återvände efter freden i Tilsit 1809.
Kriget slutade olyckligt för P.,
som fick avstå sin rätt till
nästan alla besittningar i
Kaukasien och dessutom förbinda sig
att ej hålla krigsfartyg på
Kaspiska havet, fordringar, som efter
ett förnyande av kriget i skärpt
form återkommo i freden i
Turk-mantjai 1828. Stora svårigheter
bereddes Fath Ali genom den
begynnande rivaliteten mellan
England och Ryssland, som sedan
genomgår P:s historia. Hans
efterträdare, M u h a’ m m e d sjah
(1834—48), utarmade landet
genom vanvettigt slöseri. En på
ryskt initiativ igångsatt framstöt
mot Herat i Afghanistan
framkallade engelsmännens missnöje och
blev utan resultat. Även sonen,
Nasir ad-di’n (1848—96),
stötte på samma motstånd vid
ett liknande försök. Ej heller
hans strider i Turkestan hade
någon framgång. I det inre hade
han vid sin tronbestigning att
bekämpa åtskilliga uppror, som
delvis framkallats av en
muhammedansk sektrörelse, babismen. Till
Europa företog han tre resor, 1873,
1887 och 1889, som dock ej
medförde några mera betydande
praktiska konsekvenser för landet.
1896 föll han offer för en babists
hämnd. Sonen M u s a’ f f e r a d
-d i’n (1896—1907) företog
likaledes flera resor i Europa.
Missnöjet växte till följd av ökade
skatter, och sjahen tvangs att
skänka riket en författning och
sammankalla en representation
(madjlis). Under efterträdaren,
Mu h a’ mm e d A’ 1 i (1907—09),
avslöto England och Ryssland
1907 en konvention, varigenom P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
