Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pesne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Pesne—Pestalozzi
178
Pesne [pän], Antoine, f.
1683, d. 1757, fransk målare. P.
var den franska rokokons
förnämsta representant i Berlin, dit
han inkallades av Fredrik den
store 1710 och där han snart blev
akademidirektör. Han är främst
känd som en livfull och
fantasirik porträttör. Flera goda arbeten
av P. finnas å Gripsholm och Nat.
mus.
Pe’so (sp., eg. vikt), namn på
myntenheten i Mexiko och flera
syd- och centralamerikanska
stater. Jfr Dollar.
Pessimi’sm (av lat. pe’ssimus,
sämst), en bl. a. av Schopenhauer
och v. Hartmann företrädd
filosofisk ståndpunkt, som vilar på
uppfattningen, att den givna
världen är den sämsta möjliga
1. åtminstone att världsprocessen
över huvud är en olycka. I
allmänt språkbruk beteckning för
en mörk och dyster livsåskådning.
Motsats: optimism (se d. o.).
— P e s s i m i’ s t, anhängare av
pessimismen; person, som ser allt
från dess mörkaste sida. — Adj.:
pessimi’stisk.
Pest (lat. pe’stis, pestile’ntia).
Med. Förr benämning på svårare
farsot i allm., numera endast på
den infektionssjukdom, som
framkallas av pestbacillen. Sjukdomen
är endemisk i vissa delar av Kina
och Himalaya, där den för sin
päls jagade bobaken (se M u r
-meld j ursläkte t) är bärare
av smittan, samt i vissa delar av
Arabien och Central-Afrika.
Viktigast för P:s spridande är dess
förekomst hos råttor och på
dessa levande loppor. I forna
tider ha pestepidemier ödelagt
stora delar av världen. De första
epidemierna i Europa uppträdde
i mitten av 500-t. e. Kr. och
bortryckte under kejsar Justinianus’
regering nära hälften av
romer
ska rikets befolkning. Senare ha
upprepade epidemier uppträtt, av
vilka digerdöden (se d. o.) vid
1300-t:s mitt uppvisade en
aldrig förr 1. senare sedd
dödlighet. Under de senaste årh. ha
tack vare karantänsåtgärder (se
Karantän) inga större
epidemier förekommit inom Europa.
Människan infekteras av baciller,
som intränga genom huddefekter
1. slemhinnor. Inkubationstiden
är i regel 1—6, sällan mer än 10
dygn, varunder inga 1.
ickekaraktäristiska, lindriga
allmänsymtom förekomma. Sjukdomen
börjar sedan med frossbrytning
och fortgår under hög feber med
delirier och ångest. Alltefter
ingångsporten kan den anta olika
former, varav den efter
hudinfektion uppträdande bubo’n- 1.
böldpesten, med voluminösa,
smältande, ömma
lymfkörtelsvullnader, är vanligast. Andra former
äro lungpesten, med
pneumoni-symtom och otaliga pestbaciller i
upphostningen, tyfö’s pest, med
lokalisation till tarmen, och
allmän blodinfektion,
pestsepti-kemi’. Dödligheten är alltid
mycket stor; vid lungpest och
septi-kemi dör den sjuke nästan
undantagslöst inom några få dagar.
Utom dessa svåra former
förekomma även lindriga, pestis
mi’-tior, med abortiva symtom; de
sjuka kunna dock vara farliga
smittspridare. Behandling i fullt
utvecklade fall är i regel hopplös,
men tidigt insatt serumterapi kan
stundom leda till effekt. Försök
med vaccination mot P. ha hittills
ej lämnat tillfredsställande
resultat. — Veter. Om boskapspest se
d. o., hönspest se
Hönssjukdomar, renpest se d. o.,
svinpest se d. o.
Pest, se Budapest.
Pestalozzi [-lä’ttsi], Hein-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
