Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peu à peu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Pfalzgreve—Pfeiffer
212
Karl Teodor (1742—99) blev
1777 kurfurste även av Bayern,
med vilket P. därefter förblev
förenat. Under franska
revolutionskrigen besattes P: s områden pä
v. Rhenstranden av fransmännen,
till vilka de avträddes 1801 genom
freden i Lunéville. Genom
riks-deputationens beslut 1803 tillföll
det övriga P. skilda tyska stater.
Sedan den franska delen 1815
utskiftats, är det forna P. delat
mellan Baden, Bayern, Hessen och
Preussen.
Pfalzgreve, se P f a 1 z 1.
Pfalziska kriget utkämpades
1688—97 mellan Frankrike å ena
sidan, tyske kejsaren, England,
Nederländerna, Spanien och
Savo-jen å den andra. Då den
regerande linjen i kurfurstendömet
Pfalz 1685 utdog, framställde
Ludvig XIV anspråk på landet
för sin svägerskas (se
Elisabet sp. 947) räkning.
Utnyttjande en gynnsam europeisk
situation, lät han 1688 besätta större
delen av Pfalz. F. å. ingicks mot
Ludvig en allians mellan
ovannämnda makter, vilka även
riktade sig mot Ludvigs tidigare
annexionspolitik (jfr
Réunions-domstolar). Fransmännen
utrymde då Pfalz, som på Louvois’
inrådan ”till skydd för den
franska Bhengränsen” skövlades;
bl. a. brändes slottet i Heidelberg.
En kraftig fransk offensiv
riktades mot Nederländerna, där
fransmännen under Luxembourg snart
stodo som segrare. En av
Frankrike understödd aktion på Irland
till förmån för Jakob II
misslyckades däremot, och franska
flottan led ett svårt nederlag vid Kap
la Hogue 1692. På en kongress i
Rijswijk 1697 slöt Frankrike med
koalitionens makter en rad
separatfreder, vilka betecknade ett
avgjort nederlag för Ludvig; han
måste erkänna Vilhelm som
Englands konung och förbinda sig att
ej understödja Jakob II.
Frankrike behöll Strassburg och av
ré-unionerna dem, som gjorts i
El-sass. Nederländerna erhöllo
åtskilliga handelsförmåner. Den
pfalziska tvisten hänsköts till
skiljedom, som senare gick
Frankrike emot.
Pfalziska ätten, svensk
konungaätt, härstammande från
den i Zweibrücken (se d. o.)
regerande sidolinjen till det
kurpfal-ziska huset. Dess stamfar var
Johan Kasimir (se d. o.). P., som
besteg tronen med Karl X Gustav,
utdog på svärdssidan med Karl
XII 1718 och på spinnsidan med
Ulrika Eleonora 1741.
Pfannenstill, Magnus, f.
1858, teolog, prof, i Lund 1900,
förste teol. prof, och domprost
1912—23. P. har ss. apologet
tagit livlig del i debatten om
kristendomens ställning och
betydelse i nutiden samt uppträtt
ss. förkämpe för en modernare
teologi och kyrklighet. P. är en
av huvudredaktörerna för
Kristendomen och vår tid.
Pfe’ffer, Wilhelm, f. 1845.
d. 1920, tysk växtfysiolog, prof, i
Leipzig från 1887. Av R:s många
viktiga undersökningar märkas
bl. a. studier över tillväxt- och
rörelsefenomen hos växterna samt
över osmos och diffusion, vilka
senare legat till grund för van’t
Hoffs lära om osmotiska trycket.
Hans Pflanzenpliysiologie (2 bd,
2:a uppl. 1897—1904) har utövat
stort inflytande.
Pfeiffer [pfa’j-], Richard,
f. 1858, tysk bakteriolog, prof, i
hygien i Königsberg 1899 och i
Breslau 1909. P:s viktigaste
upptäckt rör specificiteten hos
im-munseras inverkan på bakterier
(jfr I m mun i t e t s 1 ä.r a).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
