Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ponton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Ponton—Pontypridd
454
och Pion. P., som nå högst i ö.
(mer än 3.000 m. ö. h.), äro
otillgängliga. Den natursköna
nordsidan har rik skogsvegetation.
Ponto’n (fr. ponton, av lat.
pons, bro), flatbottnad båt,
använd som flytande stöd i broar
(se Bro sp. 586). P. medföres
vanl. bland ingenjörtruppernas
bromateriel. —- Pontondocka,
detsamma som flytdocka. —
P o n t o n i ä’ r e r,
ingenjörtrupper, vilka bygga militärbroar.
Ponto’ppidan, dansk släkt. 1.
Erik P. d. y., f. 1698, d. 1764,
teolog, prof. 1738, biskop i Bergen
1747—54, prokansler för
Köpenhamns universitet 1755. P., som
var av mild pietistisk läggning,
utgav bl. a. en länge använd
katekesförklaring samt flera
historiska arbeten. — 2. M o r t e n P.,
f. 1851, präst, skriftställare.
Bland P:s egenartat personliga
uppbyggelseskrifter märkas Breve
om Christus til min Gudsön
(1905) och Paradisets Have
(1906). — 3. Henrik P., f. 1857,
den föreg:s broder, författare. I
en rad smärre realistiska
romaner och noveller angrep P. till en
början med skarp ironi det oäkta
och haltlösa i samtiden, ”den
lyriska förruttnelseprocessen”,
samtidigt som han bekämpade
romantiken i sitt eget väsen.
Samma tendens präglar de tre
större romancyklar, genom vilka
P. vunnit sin främsta berömmelse,
trilogin Det forjættede Land
{Muld, 1891; Det forjættede
Land, 1892; Dommens Dag, 1895),
skildrande en ung ideellt anlagd
teologs misslyckande som
folkuppfostrare på landet, den delvis
självbiografiska romanen
Lykke-per (8 bd, 1S9S—1904; förk. uppl.
1907), P:s mest betydande arbete,
samt den till tendensen
pessimistiska De Dödes Bige (5 bd, 1912
Henrik Pontoppidan.
—16). P:s av ett ideellt patos
burna diktning ger en i hög grad
levande och vederhäftig bild av
det moderna Danmark, framför
allt av dess präst- och bondeliv.
P. erhöll 1917 Nobelpriset tills,
med K. Gjellerup.
Ponto’rmo, eg. C a r r u c c i,
J a c o p o, f. 1494, d. 1557,
italiensk målare, lärjunge till
Andrea del Sarto, tillhörde de från
Michelangelo utgående s. k.
manie-risterna.
Po’ntos, under forntiden
landskap vid v. delen av Mindre
Asiens n. kust. Under diadoktiden
(se Di ad ok er) blev P. ett
självständigt rike under
inhemska furstar. Dess siste härskare
var M i t r a d a t e s VI E u p a
-t o r (se denne), som grundade ett
stort välde. Sedan han länge
framgångsrikt bekämpat
romarna, kom han i strid med sin son,
Fa’rnakes, med vars hjälp
Pompejus besegrade honom 63
f. Kr. Farnakes fick för en tid
behålla Bosporanska riket (sed. o.),
medan P. blev romersk provins.
Pontypridd [påntipri’dh], stad
i Glamorgan shire, s. Wales,
England. Stora bergverk. 47,000 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
